I have been having computer and internet problems lately; yesterday the new[ish] computer didn’t want to start and I am so happy that we have a few backup laptops to use when that happens. I was (and still am) worried though about all work I have on the computer I use most of the time – most specifically a photobook I worked on for many hours last week, and a family tree that took me two days to fill out 
Fingers crossed that I manage to access them – the computer has started up but seems to still have a few issues for the programmes to work…
Anyway, despite all the problems, I would really like to share a recipe and some etiquette thoughts with you since it has been weeks since my last Wednesday post! First of all, a fish soup recipe:
Petchie’s Fish & Spinach Soup
600 – 700 grams of fish – I used cod and mahi-mahi
a handful of shrimp
2 chopped onions (1 if “American size”)
3 garlic cloves
1 fennel (I didn’t have fennel at home so it is optional), cut into strips
1 carrot, cut into strips
5 (2 if “American size”) peeled and cubed raw potatoes
1-1,2 litre water
2-3 cubes of fish stock
1 tablespoon thyme
1 can chopped or whole tomatoes
2 deci-litres dry white wine
a handful of fresh spinach leaves
fresh parsley and / or thyme
olive oil, salt & pepperPrepare the vegetables, and sauté the onion and garlic in some olive oil. Add the carrot, (fennel) and potatoes + water, stock and thyme. Cut the whole canned tomatoes with a pair of scissors and add. Add more salt if needed and pepper. Boil for about 30 minutes.
Cut the fish in large pieces and boil in the soup for 3-6 minutes, then add the shrimp and spinach. Sprinkle some fresh thyme or parsley and serve.(Inspired by Svenskfransk fisksoppa from the book “Kärlek, oliver och timjan” by Anna & Fanny Bergenström)
I have a photo of the soup but I can’t find the camera memory thingie to transfer the photos to the old laptop!
UPDATED:
The Etiquette question:
A few weeks ago I saw on NBC’s (?) New York-edition* of the news that you can get fined if you take up two seats (for example with your bag(s)) in the NYC subway, which I found very interesting! Around the same time I read a few etiquette questions / debates in the Swedish newspaper about how to behave on public transport (this particular question rendered 162 comments!). And then Anna in Stockholm published a funny list of the worst behaviour on public transport…
So here’s my question for you (since men hardly ever comment on my blog posts, I just assume that you all are WOMEN – but men are very welcome to prove me wrong!):
(NB. (again) I assume that most of my readers are women in this case, but men are of course most welcome to comment and vote as well!)
And let me tell you a few anecdotes on public transport politeness:
- Two of our Belgian friends moved to Stockholm around the time we moved to Puerto Rico. The guy S (with a VERY Swedish name!) told me that he thought Swedes very extremely impolite on public transport. Every morning he takes the bus from Nacka to Slussen and then the metro / subway to T-centralen to get to work. It is a constant pushing and shoving getting off the bus, doors slammed in his face when entering the metro station and on top of it all he has been yelled at for attempting to give up his seat to women!
- In Puerto Rico it is common practise to give up your seat to the elderly and to women in the guaguas (buses). I have seen young, cool guys with bling-bling and baggy pants give up their seats to middle-aged women! As a Swede I always feel a little embarrassed when asking older people if they want my seat since I am afraid that they will yell “I am not that old!!”** (not unlikely to happen in Sweden but has of course never happened to me in Puerto Rico!)
- When we were in Spain last year in February; O, his brother J-I and I took the bus downtown in Zaragoza. At a bus stop two older women (70+) got on and looked for seats. J-I and I automatically stood up and they sat down, while we stood by the doors. The women looked over at us and then started apologising profusely for having taken our seats!! They said that they had thought that we were getting off, and how rude of them to “take our seats”! We explained that no, no, we had done it voluntarily (we didn’t say “because you are old”, of course, ha ha) and eventually they accepted and thanked us. I was very surprised to see that apparently it isn’t common practise in Spain either to give up the seat to your elders!?
- In Brussels, what I can recall, it is a mix of politeness and indifference. Nobody would start shouting at you if you attempted to give your seat to somebody, and people usually remove their bags if you want to sit down next to them.
A not so crowded metro train in Brussels
Queuing for the airport bus at Schuman, Brussels
*) We get the New York edition of the news here in PR since they don’t have a special news programme for our island
**) Just today there was another etiquette question in the Swedish newspaper – a young girl who usually tries to offer her seat to the elderly passengers and often gets rudeness back (read more here). What is wrong with the Swedes???
Interessant och kul inlägg. Jag gillar verkligen dina vett och etikett frågor som du tar upp. Jag har aldrig varit med om att någon erbjudit sin plats till mig. Men jag skulle nog bara bli glad över vänligheten. Här i Albama använder vi ju oss inte alls av public transportation. Det finns lite bussar men här är det bara de allra fattigaste som åker buss. Så hur det ser ut här vet jag inte men å andra sidan är folk väldigt vänliga här så jag kan mycket väl tänka mig att folk erbjuder sitt säte till gammla och kvinnor.
I Sverige tycker jag att folk för det mesta är rätt ohyfsade i både bussar och tunnelbana. Det är inte så ofta som jag sett att folk ens erbjudit sin plats till någon annan. Skulle önska att folk var lite mer vänliga i Stockholm. Man puttas och knuffas rätt ofta också eller får en dörr i ansiktet av den som gått före men naturligtvis finns det undantag.
Fisksoppan lät verkligen god. Jag gjorde faktiskt en likande häromveckan som var nästan som den i ditt recept och den blev kanongod.
Hoppas att du får ordning på din dator så att du får tag på både fotoboken och släktträdet som du jobbat på. Inte kul när det strular. Håller tummarna för att det löser sig på datorfronten.
Ha en fin onsdag.
Kram!
Desiree, vad glad jag blir att ni gillar mina “vett & etikett”-inlägg, jag är ju ingen expert själv men är fascinerad över hur folk reagerar på Margareta Ribbings svar till etikettfrågorna. Jag kan också förvånas över vad folk går omkring och undrar över, att de oroar sig för att inte uppföra sig på korrekt sätt men egentligen är det mest häpnadsväckande vad folk skriver i kommentarerna!!
Jag upptäckte precis att idag var där en ny fråga om artighet i buss: http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2010/03/10/oartiga-svar-6642 och det var just ett sådant fall där en ung tjej erbjuder sin plats till äldre passagerare och de blir SURA! Alltså jag fattar inte hur folk är funtad när de blir arga och förnärmade över vanlig artighet
Fisksoppa är verkligen gott, jag kommer ihåg fisksoppan du publicerade förra året i januari-februari, den åt vi i flera dagar när vi var i Sverige förra vintern. Så god! Soppa är så bra för man kan verkligen göra det enligt principen “man tager vad man haver”.
Tack för tumhållningen, det verkar behövas
Kram
Jag har inte åkt kommunalt på många år nu, men ett minne gör sig påmint här: vi var på besök i Sverige, Isak var kanske ett par år gammal och jag har honom i sittvagnen. I korgen under vagnen har jag massor med saker (minns inte vad jag gjort, handlat?) och vagnen var tung som bly. Jag får hjälp ombord på bussen av en ung utländsk kille som var väldigt artig och trevlig men han hade tyvärr hunnit kliva av när det var vår tur att gå av bussen. Lite längre bak, precis vid mittendörrarna satt två liiite äldre damer (kanske 50) och de pratade oavbrutet hela resan, högt och ljudligt så hela bussen hörde. Prata kan man ju, men de svor som borstbindare bägge två och Isaks öron stod som på skaft. När jag sedan skulle krångla mig av med vagnen fick jag ingen hjälp, och särskilt de två “damerna” satt och följde mina besvär med stort intresse, utan en min av att vilja hjälpa till. Jag var SÅ nära att bara ropa “inte ska ni komma springande för att hjälpa mig så här alla på en gång!”, men jag bet ihop och fick av hela ekipaget utan missöden.
Innan jag fick barn hjälpte jag alltid till med barnvagnar och reste mig för äldre, det tycker jag hör till normal hyfs. Jag minns inte att jag blivit snäst någon gång när jag rest mig för äldre, utan bara blivit tackad.
Kram!//Vic
Victoria, det verkar vara väldigt vanligt att personer med barnvagn INTE får hjälp i Sverige, samma sak om man reser med tung resväska etc. Utomlands studsar folk upp på t.ex tåg för att hjälpa till att få upp väskor medan i Sverige GLOR folk på en för att se om man klarar av det eller inte! Det är nog också typiskt svenskt att bita ihop som du gjorde och försöka klara det själv – en latinsk kvinna hade kanske beordrat folk att hjälpa till istället?
Själv har jag nog inte heller blivit avsnäst om jag gett någon min plats, men jag har hört talas om folk som har blivit det. Jag fick ju en massa ursäkter istället när jag gjorde det i Spanien – snacka om skillnad i attityd
Kram
Det är ingen hemlis att det är j-gt oartigt på t-banan i Sthlm. Säkert bland de mest oartiga i världen, no doubt. Jag slås av detta hela tiden då jag är hemma, och det är inte bara på t-banan, utan i hela stan.
jag menar, service, vad är det?
Nå, det var ju inte det ditt inlägg handlade om idag.
På t-banan i Washington är det kotym att bara ta det säte man behöver, tror folk alltid reser sig för äldre, gravida eller handikappade, alltid. Åker så sällan t-bana, men jag tycker ju att det artigare överlag. Ja, det gäller ju allt, förresten.
Då t-banan snart dras ut till Reston (inom ett par år) kommer jag att ta den in till stan oftare. Ser fram emot det.
Ja, det som Vic upplevde i Sthlm upplevde jag massor med ggr också då K var baby…
Och samma sak på bussar runt stan…
Sitter på Starbucks på B&N och skriver detta nu. en handikappad kvinna i rullstol har just fått det bästa bordet, och de som satt där reste sig och satte sig vid det kyligaste bordet i hela cafeet, det vid dörren. De bara reste sig, erbjöd den rullstolsbunda kvinnan det finaste bordet. de blev varmt tackade.
Fisksoppa ska jag göra imorrn. GOTT!!!
OOOO, har hittat fiskbuljong frpn Knorr!!! Fanns på Wegmans, men lär även finnas på andra ställen. På Wegmans fanns den i the internation isle, av ngn anledning. Men det finns!!!! Blev så glad!
KRAMAR!!!!
Annika, artighet är något som har försvunnit i Sverige – vet inte om det var nästa steg efter du-reformen och jämställdhetskampen? Konstigt är det iaf att man tappat vanlig artighet på köpet! Har det med att respekten för människor har urholkats när man slutade säga ni och använda titlar och se män och kvinnor som lika värda? Konstigt om det är kopplingen att vi är lika värda allihop och därför ska vi inte hjälpas åt och vara respektfulla mot varandra?
).
Jag blir så glad när jag hör om sådana situationer som den du såg på Starbucks med den handikappade kvinnan – att folk ställer upp för andra utan att bli tillfrågade. Särbehandling skulle kanske vissa kalla det för, men jag tycker att det är självklart att personer som behöver hjälp – oavsett om det är föräldrar med barn(vagnar), en äldre / sjuk / handikappad / trött människa.
Fatta att vi har sååå mycket fiskbuljong hemma – ingen kyckling, ingen grönsaks dock ett paket biff- och TRE paket fiskbuljong! Vi blev så till oss när vi hittade det i affären här för något år sedan att vi glömde bort att vi redan hade köpt med oss från Sverige. Får väl ge bort paketen innan vi flyttar till bättre behövande (svenska och franska kompisar, de puertoricanska vet jag inte om de använder sånt
Kram!
Här i NYC tcker jag de flesta är artiga på busat, t-banor och tåg. detta TROTS att det är knökfullt i rusningstid och att alla är mer eller mindre stressade. Självklart finns det otrevliga och oartiga personer här med men jämfört med Sverige och kanske framförallt Stockholm som är den plats jag åkt mest buss,. tåg och t-bana är folk väldigt artiga här. Överlag.
Att man överhuvudtaget KAN ha mage att bli sur över att en medpassagerare erbjuder sin plats till en tycker jag enbart visar på att man är en otroligt ego person! Visst, jag tyckte också det kändes ovant i början när vi kom hit att såmånga män erbjöd att släppa före kvinnor när man skulle av och på bussen, Att många män erbjöd sin sittplats etc till just kvinnor. Men att bli arg, känna sig “kränkt” eller på annat vis bli sur kan jag inte föstå. Det är väl bara att vänligt men bestämt tacka nej ifall man tycker att man hellre står? Sedan kan jag tycka att det inte borde handla specifikt om kön eller ålder utan kasnke mer om allmän medmänsklighet. Att man erbjuder en plats till ngn man ev kan tänka sig skulle ha mer glädje av den än man själv. Jag brukar t ex ofta erbjuda föräldrar som reser med små barn att få sitta just för att det kan vara otroligt jobbigt och svårt att resa med småbarn när det inte finns sittplats till barnen/barnet. Att hjälpa ngn på och av med barnvagnen tycker jag också är något man bara gör! Varför skulle man inte? Tyvärr tycker jag att just den biten är det rätt dåligt med i Stockholm också. Nu är ju de flesta transportmedel enklare att komma av o på med vagn där än här, men fortfarande finns det fordon eller platser där man behöver hjälp. Tycler faktiskt att de mest hjäpsamma med detta är yngre “invandrarkillar” samt andra i samma sits (småbarnsföräldrar). Medan just kvinnor i äldre medelåldern är allra sämst! Verkligen!!!! DÅLIGA! Här tycker jag både kvinnor och män unga som gamla erbjuder sig att hjäpa till med t ex barnvagnar etc.
Tillbaka till det där med att män erbjuder platser till kvinnor. En av mina vänner och f d kollegor berättade förresten att den jobbigate tiden för henne under graviditeten var innan det började synas. Hon hade dessutom foglossning tidigt men det syntes inte att hon var gravid. Särksilt inte under vintern när man har tjocka vingerkläder på sig. Och i Sverige erbjuds inga kvinnor sittplats just p g a att de är kvinnor så därför fick hon oftast stå på bussen vilket var både jobbigt och smärtsamt. Hon beklagade sig inte över detta eftersom hon förstod att ingen ville erbjuda henne en sittplats eftersom man iten SÅG att hon var gravid. Kanske kan en del av kulturen att erbjuda just kvinnor sittplats ha uppkommit delvis av den anledningen att man faktiskt i vissa perioder har nedsatt fysisk förmåga (rent generellt) om man är kvinna. På grund av graviditeter, nyligen förlöst etc…? Sedan har vii Sverige slutat behandla kvinnor annorlunda på detta viset just för att vi tycker det är ojämställt. JAG har dock svårt att se varför det skulle vara ojämställt? Rent allmänt ÄR det ju så att många kvinnor periodvis har mer fysiska problem än män just p g a biologin! havandeskap, benskörhet… you name it…. Jaja, vad vet jag? Håller ändå med dig om att frågan om jämställdhet borde föras på en betydigt högre nivå än “ska man känna sig illa till mods ommman blir erbjuden en sittplats av en man?”.
Sorry för lång kommentar!
KRAAAM!
Saltis, jag fattar inte heller hur man kan bli SUR för att någon försöker göra en en tjänst utav artighet!! OM man tycker att man minsann kan stå upp och inte vill ta emot platsen av principskäl så behöver man väl iaf inte bli arg eller upprörd utan bara tacka nej? Och känner man sig verkligen KRÄNKT (jag hatar det ordet, folk använder det alldeles för mycket nuförtiden) av något sådant så tycker jag att man har ALLVARLIGA PROBLEM med sin sociala kompetens!!
Jag menar, jag har inga problem med att folk håller upp dörren för mig, men jag gör det gärna åt andra också! Mina första kollegor i Bryssel, en spanjor och en grek, insisterade på att bjuda mig på morgonkaffet de första dagarna vi jobbade ihop. De ville absolut inte att jag skulle betala tills jag sa till dem att 1) vi jobbar ihop och har exakt samma lön (hurra! 
) 2) vi kommer att dricka kaffe tillsammans varje morgon – VARFÖR skulle jag inte betala var 3:e gång?? Ha ha, de kom fram till att det var nog ganska ok för mig att betala trots allt 
Jag har varit med om både i Bryssel (sp, it och grekiska manliga kollegor) och här i PR (min puertoricanske spansklärare) att män har haft svårt för att gå först när jag hållt upp dörren för dem, men de har vant sig vid det till slut
Exakt, jag tror också att en av orsakerna till att kvinnor har fått sitta ner är just att man i vissa omgångar i livet just kanske lever upp till epitetet “det svaga könet”, i och med graviditet, efter graviditet och längre fram benskörhet etc. Visst finns det män som också behöver sitta ner och det folk oftast tar upp i Ribbings-spalt är “osynliga” handikapp (oftast män som menar att de fått sura blickar för att de sitter ner) / sjukdomar men ALLA unga som sitter på en buss och vägrar låta en äldre /gravid människa sitta ner kan ju inte vara handikappade, skadade eller sjuka?? (Olgakatts exempel nedan är SKRÄMMANDE!)
Kram och jättekul med lång kommentar!
Folk är verkligen oartiga och saknar många gånger all form av vett och etikett eller bara sunt förnuft här i Sthlm. jag har inte tänkt på det så mycket innan jag blev gravid och trallar runt med barnvagn. vad gäller hålla upp dörren har jag gett upp. Ca 50 % håller upp dörren när man kommer med barnvagn. med tanke på att min vagn är väldigt stor då det är en syskonvagn så tycker jag det är förskräckligt låg andel. Jag har alltså gett upp och förväntar mig inte längre att få hjälp. Istället har jag börjat kommendera “kan du/någon hålla upp dörren.” Då får jag alltid hjälp och även om jag mer eller mindre gett order så ser jag till att säga ordentligt tack helt i pedagogiskt syfte så de ska lära sig och känna sig uppmuntrade till nästa gång.
När jag var höggravid var det aldrig någon som erbjöd ett säte, helt otroligt eller hur!?! Hon som skällde på S måste ha varit sinnessjuk? Helt allvarligt alltså, hon måste ha varit det. Man skäller inte på nån för en sån sak. Stockholm är ju som bekant (?) relativt fullt av sinnessjuka människor sedan psykvårdsreformen så det är väl inte helt otroligt att hon hade en skruv lös?
God soppa!
kram
Erika, jag tycker att det är skrämmande att hälften av de som röstat i min lilla enkät har ALDRIG blivit erbjudna att sitta ner!! Speciellt då jag vet att många av läsarna faktiskt har varit gravida minst en gång… Och jag som aldrig varit gravid har blivit erbjuden plats många gånger… men inte i Sverige så klart!! Det är absolut inget jag förväntar mig som icke-gravid fortfarande ung kvinna och för det mesta sätter jag mig nog inte heller ner om jag inte ska väldigt långt och det inte finns någon bättre behövande runt omkring mig.
Ha ha, jag vet inte om kvinnan som skällde på S var sinnessjuk men om man läser Margareta Ribbings spalt blir man ju mörkrädd, folk verkar bli KRÄNKTA för det minsta lilla i Sverige nuförtiden, när det gäller vanlig artighet som man utomlands tar för given! (även om nu de äldre spanjorskorna blev helt ställda när min svåger och jag ställde oss upp för dem på bussen!)
Jag tycker att du gör rätt, man får faktiskt svälja stoltheten som [svensk] kvinna ibland och BE om hjälp, istället för att sucka och bara klaga över att folk inte självmant hjälper till! Folk är nog så [själv]upptagna att de inte ens SER eller fattar ibland, tyvärr.
På tal om det, jag brukar faktiskt be O bära varukorgen i mataffären nuförtiden – det hade jag inte gjort för 10 år sedan, ha ha! Han ifrågasätter alltid det lite muttrande (på skämt) men han ÄR faktiskt starkare än jag
Kram!
Jag ser inte alls detta som en jämställdhetsfråga! Det handlar väl snarare om en generell artighet. Sedan undrar jag egentligen hur många som egentligen blir arga om man erbjuder en plats?! Det har aldrig hänt mig. Har det verkligen hänt dig?? Men det verkar ju som om folk skriver in till Ribbing så då är det väl så? På samma sätt skulle jag inte ta illa upp om någon erbjöd mig ett plats. Sedan skulle jag tycka det var onödigt om jag blev erbjuden en plats bara för jag är kvinna. Man kan väl erbjuda den till någon som behöver den bättre av andra skäl; gammal, gravid, handikappad osv. På så sätt handlar det väl om jämställdhet och könsroller iofs om det var så du menade. Jag svarade i alla fall att jag tackar och tar emot (fast om jag ändå ska gå av snart eller ser någon annan som behöver den bättre så tackar jag nej). Men din vän S, erbjuder han alltså sin plats till tjejer i 25- eller 35-årsåldern?
Jag tror vi svenskar också måste “våga” lite mer och helt enkelt fråga “kan jag sitta där?” om någon har väskan på sätet. Men vi (och britter) är så här som försöker sucka och stöna högt istället. Då får man skylla sig lite själv tycker jag. Sedan borde ju personen inte ha en väskan där men bara för att andra är idioter behöver man ju inte själv vara det!
Men ibland undrar man ju vad som egentligen hände i Sverige att folk blev så här som de verkar vara? Det är ju en föräldrageneration som uppfostrade dessa. Vi behöver ju inte direkt gå tillbaka till en tid där man var tvungen att säga “herr” och respektera äldre no matter what men något mellanting vore ju bra. Det verkar dock finnas äldre som har noll respekt för yngre också. T ex pensionärer med rullator som tränger sig förbi en mamma eller pappa med barnvagn som kanske också väntat på bussen och sett två fulla bussar åka förbi.
Avslutar lite mer positivt: fisksoppan lät god!
Anna (Sthlm), visst handlar det om generell artighet men när man läser kommentarerna till Margareta Ribbings svar får man verkligen uppfattning att det är en jämställdhetsfråga!
Och själv har jag bara blivit erbjuden sittplats för jag är kvinna i Puerto Rico, men i Bryssel har det hänt att folk har sagt / visat att det FINNS plats bredvid dem och tagit bort en väska / kasse som stått på ett säte. Precis som jag själv gör – är det inte mycket människor på färdmedlet har jag väskan / kassen bredvid mig men så fort det fylls på och jag ser att folk behöver sittplats, lyfter jag naturligtvis bort dem.
Nej, jag har inte själv råkat ut för att folk blivit sura när jag erbjudit dem sittplats men som sagt har ju min belgiska kompis blivit det och jag är fullt övertygad om att det INTE var till unga tjejer – SÅ artig är han inte, ha ha!
Jag tyckte det var väldigt intressant att man kan FÅ BÖTER i NYC om man tar upp två säten, det är kanske lite att överdriva, eller så behövs det verkligen?
Jag förstår inte heller vad som har hänt i Sverige de senaste generationerna? På Kommissionen var svenskarna kända för att vara MEST OARTIGA (kanske innan utvidgningen österut, ha ha) – hälsade inte i korridoren, burdusa och kyliga. Jag hade en svensk kollega som brukade komma in på mitt kontor och snacka med jämna mellanrum, min belgiska kollega som jag delade rum med var lika paff varje gång eftersom han ALDRIG hälsade på henne när han kom in!
Exakt, respekt måste vara ömsesidig, mellan den äldre och yngre generationen! Det värsta jag varit med om var när jag skulle flyga från Milano till Bryssel hösten 07 och det var en STOR grupp belgiska pensionärer vid incheckningen. Jag lovar att jag aldrig sett så mycket trängsel, knuffande och puttande som då!! Vi yngre resenärer bara stod och glodde på dem, de trängde sig inte bara framför oss utan även mellan sig. Helt otroligt!!!
För att inte tala om när man flyger till / från Spanien med en massa spanska resenärer i övre medelåldern, de är VÄRST och totalt oorganiserade. Jag brukar väsa något om jobbiga spanjorer till O varje gång vi ska flyga till Spanien, vilket han inte uppskattar… Med andra ord, är det inte bara ett svenskt fenomen med oartighet men det är väl allmänt känt att KÖANDE inte fungerar i södra Europa
Kram
Håller med om att Stockholms tunnelbana är en ovänlig plats! Alla rusar och springer ner en om man inte hinner kasta sig undan. Visserligen är jag skåning men inte såå sävlig att det lönar sig sig att trampa rakt över mig. Snarare tvärtom för jag får en impuls att sätta fälleben, haha! Öresundstågen börjar tyvärr likna Stockholm alltmer. En bekant till mig som själv bara hade ståplats uppmärksammade en äldre kvinna som uppenbarligen inte mådde bra och behövde sitta. Ingen gjorde min av att erbjuda sin plats. Min bekant försökte få någon att resa sig men alla hon bad VÄGRADE! Damen bad henne till sist låta bli, men tackade för att hon ansträngt sig. I Moskva reser man sig, London i höstas framstod inte som särskilt artigt i Underground, tyvärr.
Olgakatt, jag vet inte om jag har lagt märke till själv att det är så oartigt i Sthlms tunnelbana, eller så förväntar jag mig inget annat? Men det jag tycker att vi svenskar trots allt är LITE bättre på än i vissa latinska länder är att låta folk gå av ett tåg / buss före man försöker stiga på. Eller så minns jag helt fel?
Hur kan man ha mage att vägra låta en äldre person som inte mår bra en sittplats??? Din historia är nog det värsta jag har hört! Vad är det för fel på svenskar egentligen när det kommer till artighet?? Sorgligt.
I London och Stockholm är ju högerregeln jätteviktig i rulltrapporna (att man ska hålla till höger om man står), till skillnad från Bryssel där folk kan stå lite hur som helst vilket jag tycker är så irriterande! (däremot är högerregeln när det gäller bilkörning något man håller stenhårt på, man kör rakt ut utan att titta om man kommer från höger!)
Här reser de sig upp för äldre kvinnor och gravida. Män är matcho i alla åldrar och många har svårt att acceptera att man reser sig. I sådanafall så säger jag inget utan reser mig och går lite bort. Då brukar de ta platsen, annars säger männen ofta nej tack. Kvinnorna skulle väl näst intill kasta bort än om man inte flyttade på sig
En gång blev en kvinna till och med arg för min fot var lite ivägen för hennes väska när hon kom rullandes med den på bussen. Det gjorde rätt ont och hon fick INTE min plats 
Helly, intressant att höra hur det funkar på Sicilien. På bussarna på ön Lido i Venedig (enda stället där det finns bussar) där jag pluggade var alla passagerare så himla stressade, de skulle ställa sig upp en busshållplats före de skulle av. Vi utlänningar tyckte att man kunde vänta tills man närmade sig hållplatsen men det var ett evinnerligt “Permesso” (som jag tycker låter som “UR VÄGEN” både på italienska och spanska, inte alls något hövligt). På Lido var det mååånga äldre italienskor med päls, stora solglasögon och små hundar under armen som älskade att tränga sig på bussarna och i mataffärerna – vi gillade inte dem!!
Kram
Jag tror att Stockholms t-bana är en av de ovänligaste platserna i världen. Och bussarna också. Jag förstår inte varför vi svenskar har blivit på det sättet. Får man hjälp med någonting så är det nästan alltid av en invandrare eller någon med invandrarbakgrund. Varför är det så? Kan det vara den svenska individualismen som är så starkt utvecklad att allt annat bara försvinner? Jag tänker på att i många andra samhällen är gruppen viktigare än individen, där tar folk hand om varandra innan de tar hand om sig själva och med det följer uppmärksamhet på vad även främlingar har för behov? Det där var ju väldigt generaliserande, men annars blir det för långt.
Fast med ett leende brukar man alltid kunna få folk att tina upp till viss del. T.ex. om man måste tränga sig förbi och säger “åh, ursäkta” med ett leende, då brukar folk faktiskt flytta sig. Om man ser dem så ser de en själv tillbaka, på något sätt.
Utom föräldrar med barnvagnar på bussarna. För dem finns ingenting annat i hela världen än de själva och deras barn i barnvagnen. Jo, möjligen mobiltelefonen. Haha, du hör jag har ett AGG till dem för de är oftast så hänsynslösa när de tränger sig på. Struntar i att en stackars tant med rullator kanske behöver sitta just där på barnvagnsplatsen. Nä, bort med tantan, här kommer jag med barnvagnen, tantan får väl gå av och vänta på nästa buss. Ungefär.
Nähä, nu blev jag långrandig.
KRAMAR!
Marianne, alla säger samma sak – att ska man få hjälp i Sthlm så är det av en invandrare!! Är det jämställdheten i Sverige som är dragen så långt att det är bara “ojämställda” invandrare som vill hjälpa folk (oavsett om det är att lyfta en tung väska, barnvagn eller sittplats till en äldre person)?? Eller så är det individ- contra grupptänkandet som du skriver. Ett väldigt intressant ämne tycker jag!
.
Jag är nog tyvärr en sådan som “kan själv” om ingen hjälper mig med en tung väska… Suckar och pustar men försöker själv så mycket det går. Egentligen borde man bara BE om hjälp! Du har så rätt i att om man bara SER människor och tilltalar dem så brukar de vara trevliga tillbaka, kanske dock inte i rusningstrafik
Ha ha, här kommer det andra perspektivet på barnvagnar och den äldre generationen! Naturligtvis ska man visa hänsyn på båda hållen!! Och även mot de som varken har barnvagn eller rullator…
Kram!
A few weeks ago I was in San Francisco with my nephew (40s) and my husband (50s with gray hair, but in great shape). When we boarded a cable car, I got the last seat. Then a 30ish Asian woman got up and insisted that my husband sit down! She would not take no for an answer. The look on his face was priceless. For a woman to offer HIM her seat, when he usually offers his seat to any woman! I noticed a sign saying that ANY seat should be relinquished to the elderly, so we figured that since Asians have a great deal of respect for the elderly, any gray haired person was to be accommodated. She was clearly mistaken thinking he was elderly.
Fran
Fran, ha ha, poor Steve who was mistaken for elderly
I have grey hair too (I dye it though)… Maybe in Asia ANYBODY who is older, regardless of age, than you is supposed to be shown respect?
På tal om artighet eller motsatsen rättare sagt – i morse på väg till jobbet cyklade jag och vurpade på en isfläck. Mitt i en korsningen – med flera andra cyklister och fotgängare. Inte en enda stannade och frågade hur det gick…. Ok, nu var det ju ingen fara med mig, men ändå….! Jag tänker ofta på mannen som jag hittade på Lilla fiskaregatan och förstår inte varför folk blundar på det sättet!
Kram
Johanna, ja, suck, vad ska man säga? Det är ju som när jag svimmade på stationen i Lund och INGEN hjälpte mig, bara GLODDE! Du fick ju iaf hjälp när DU svimmade! Tur att du inte skadade dig mer i torsdags, men att ingen stannar till och bara frågar hur det har gått är helt otroligt. Medmänsklighet,finns det i Sverige idag??
Och jag är stolt över att du tog hand om mannen som hade fallit och skadat sig.
Kram
Petchie, Petchie, Petchie, jag diggar dig men även din blogg och har därför gett dig en Sunshine Award.
Erika, tackar!! Vad glad jag blir, och jag tycker att det är så kul att vi är två bloggare i bekantskapskretsen nuförtiden
Kram