Ensam i Puerto Rico

5 01 2008

Det känns lite konstigt, jag är helt ensam i Puerto Rico eftersom familjen åkte tidigt imorse och O är kvar i Spanien i ytterligare en vecka. Som tur är kommer min franska kompis C imorgon kväll, men jag har en hel helg för mig själv.

Det blev verkligen tomt när familjen lämnade lägenheten imorse kl 05.30, jag var så klart uppe och tog farväl. Efteråt satt jag en stund framför datorn, för att fördriva tiden, innan jag ringde till dem för att kolla att de hade kommit fram till flygplatsen. Deras beställda taxi hade inte kommit men de hade hittat en taxi vid Radisson och var redan framme och checkade in.

Stod och tittade ut på det stormiga havet och funderade över hur det känns – nu har jag bott 1,5 månad i PR och jag fick frågan igår om jag hade upplevt någon kulturkrock… Nej svarade jag, än så länge känns det som jag lever i någonslags “skyddad verkstad” eftersom vi har haft gäster i 5 utav 7 veckor som jag varit här, dessutom har det varit jul & nyår. Det känns som jag har inte börjat leva “på riktigt”, kanske när jag börjar läsa spanska på tisdag kommer det att kännas som jag kommer in i en vardagsrutin (trots besöket).

Kulturkrocken, om den kommer, kommer nog inte förrän den strida strömmen av gäster tunnas ut… om den nu kommer att göra det – O berättade från Spanien att 4 av hans spanska kompisar vill komma i vår, plus hans bröder! Han har sagt till dem att vi måste veta minst två månader i förväg när folk vill komma, eftersom vår kalender är så fullspäckad och vi vill ju ha lite tid för oss själva också. (får se om spanjorerna lyckas ha två månaders framförhållning…)

Jag har också insett att det är 2,5 månader sedan jag slutade jobba i Bryssel! Och vad har jag gjort med mitt liv sedan dess? Inte mycket… Jag skäms verkligen att jag inte har tagit tillfället i akt och inte börjat plugga spanska hemma – jag har ju faktiskt haft böcker, cd-skivor och all tid i världen. Men, men, som en fd pojkvän sa en gång – jag är en av de lataste personerna som han träffat😉 . Det ska minsann bli ändring nu, den här helgen ska jag iaf skumma igenom mina språkböcker så att jag är lite förberedd inför tisdag.

Det har varit jättemysigt att ha familjen här i hela tre veckor, och jag är så glad att de gillade Puerto Rico. 2007 är första gången sedan 2001 (då jag bodde hemma i en halv termin, mellan Italien, (en kort vistelse i Stockholm) och Schweiz) som jag har tillbringat så mycket tid med mina föräldrar (och syskon) – först en vecka i Skåne i mars, två veckor i juli (Belgien – Schweiz), en veckas Sverige-semester i augusti, en månad hemma i Sverige i oktober-november och nu tre veckor i Puerto Rico. Härligt!


Actions

Information

8 responses

5 01 2008
Anne-Marie

Visst blir det tomt när man vant sig vid sällskap. Vad bra att din kompis kommer att komma. Det måste vara väldigt roligt att så många vill komma och hälsa på. Det saknar jag ibland – inte ens mina föräldrar (medan min pappa levde) kom till Mt Shasta området. Jag tror det är viktigt att ta litet tid då och då när man inte gör så mycket. Låter spännande att plugga språk – det var länge sedan.

5 01 2008
petchie

Anne-Marie, visst känns det tomt, vi har ju varit 5-6 personer i lägenheten de senaste tre veckorna. Men, samtidigt är det skönt att vara ensam ett kort tag och bara vara..

Det verkar så olika hur familj och vänner gör när man flyttar utomlands – O hade nästan inga besök från familj eller vänner under de 7 åren han bodde i Belgien, medan jag hade många vänner som hälsade på flera gånger (familjen kom alltid minst 2 ggr om året – men det var ju kortare avstånd än nu). Det beror nog mycket på om folk är vana vid att resa eller inte, och även en språkfråga – och därför som den spanska familjen och de spanska vänner nu är intresserade av att komma till PR!!
Ja, det ska bli spännande att börja plugga språk igen – jag pluggade nederländska (holländska) i ett år 2005/06 men var inte särskilt motiverad (kände redan att jag borde koncentrera mig på spanskan..).

6 01 2008
Annika

Ja, man blir verkligen “blå” när ett kärt besök har åkt hem.
Jag vet hur du känner dig. Men redan idag kommer alltså nästa besök.
Jösses, ni driver ju ett “bed and breakfast” med alla era besök från Europa! Kan förstå att ni vill veta i god tid om när ni ska få gäster.
Ska bli intressant att höra om du kommer att få ngn kulturchock, precis som du själv tror så kommer väl den när det blir vardag och när du pluggar (OM den kommer).

6 01 2008
petchie

Annika, det kändes precis som om jag blev helt övergiven igår morse – kanske pga att jag var lite yrvaken (halv sex) men det kändes bättre när jag vaknade igen vid halv tio-tiden🙂 Det ska bli så spännande att få visa den första Bryssel-bon PR, förhoppningsvis gillar hon det så att de andra som har bokat biljetter får bra reklam!
Japp, det är P&O B&B som det står i högerspalten på bloggen.. men jag är van vid många besök från Bryssel där jag hade en liten 3:a med badrummet som låg innanför sovrummet… Mao är det så mycket mer praktiskt här i den enorma lägenheten med två gästrum och två extra badrum. Det funkade jättebra under jul och nyår när vi var 5-6 pers här så jag är inte orolig.
Jag återkommer ang. eventuell kulturchock, ha ha!

6 01 2008
Anne

Precis, det är verkligen olika det där hur folk gör och fungerar (med besök alltså).
Kanske folk även tänker “vi måste passa på” för de vet ni är i PR för en begränsad period bara? Kanske för att det är så speciellt och exotiskt (för européer)? Men du hade ju mycket besök i Bryssel också så jag tror du helt enkelt du har en massa goa och underbara vänner och familj bara som vill hälsa på dig och se nya saker🙂 (oavsett var du bor och lever). Det är något vara glad för och tacksam för. Även om det så klart kan bli för mycket av det goda ibland också.

En polska jag känner ytligt här (via mannens jobb) som är gift med en amerikan och bor här sen flera år. Hennes föräldrar har aldrig varit och hälsat på dem, inte ens barnbarnet verkar ha fått dem komma iväg. Det lär ska bero på att hennes pappa har mycket svårt för landet USA och inte vill åka hit pga det han anser landet står för. Men hallå, kan jag känna. Även om du inte gillar landet så bor din dotter och dotterdotter här nu. Vill du inte hälsa på din familj och sätta åt sidan dina andra åsikter?!

Vi har tyvärr inte så stort intresse från folk som vill komma. Det är faktiskt rätt tråkigt och ledsamt. Det är inte bara människor som inte är beresta utan tvärtom folk som rört på sig mycket och rest mycket tidigare och annars är nyfikna. Men nu har många barn och familjer och tycker usch nej USA är så långt borta, det är lång resa och alltför påfrestande. Säger de i alla fall…

Jag har egentligen bara en kompis som gärna skulle vilja boka in en resa redan nu och är eld och lågor och konkret med att hon ska komma. De andra verkar mest tycka det är besvärligt… självklart förändras det om man har barn och familj men ändå… Nä, jag kan inte riktigt förstå ointresset ändå.

Makens föräldrar och yngre syster kommer i början av juni. Det är nu bestämt och ska bli kul. Hans lillasyster fyller 30 då så det är perfekt resa hit och fly fältet.
Min mamma och hennes man kommer nog komma snart de också, det vet jag. Men min pappa och hans fru, där kommer det nog gå x-antal år av prat men ingen handling. Det är lite knepigt med de relationerna, minst sagt.

6 01 2008
petchie

Anne, detta är faktiskt ett ämne som jag har funderat mycket på – även när jag bodde i Bryssel var det stora variationer på hur mycket besök folk fick. Som sagt O fick inte många besök från varken familj eller vänner, Bryssel är väl inte så lockande för spanjorer som varken pratar engelska eller franska, dessutom är vädret ju inte så bra. Däremot var mina svenska vänner väldigt intresserade av att komma och hälsa på, även flera ggr – vilket JAG tyckte kanske var lite konstigt (även om jag så klart uppskattade det jättemycket), hade inte själv ngt större intresse av att besöka Bryssel innan jag flyttade dit (hade inte varit där faktiskt!)😉

Visst är väl Puerto Rico mer lockande än många andra destinationer, men jag tror faktiskt att du har rätt i att mina vänner är MER benägna än kanske medel-Svenssons att resa. Mycket beror på att de flesta av mina vänner är väldigt rese-intresserade, många bor / har bott utomlands minst en gång. Om jag ska generalisera lite om de svenska kompisarna så är de SKÅNSKA kompisarna mer benägna att resa än de som kommer från resten av Sverige, och det såg jag även från andra svenska kompisar som bodde i Bryssel – till exempel norrländska vänner och familjer var inte lika intresserade av att komma och hälsa på… Det är en grov generalisering men jag tror att skåningar av naturliga (geografiska) skäl är mer vana vid att resa.
De flesta av mina kompisar som har barn, planerar att komma MED barnen! Till och med två par som väntar barn nu i vår planerar att komma med sina spädbarn till hösten…

Jag tycker att det är jättetråkigt för er att folk inte är intresserade av att hälsa på – jag hade slängt mig på ett flygplan om jag hade varit era vänner!! Jag hoppas att de ändrar sig snart och att ni får besök – det är ju kul för både er och familjerna / vännerna att se hur ni har det. Kul att Ms familj kommer iaf, och födelsedagsursäkten är perfekt – som min syster som absolut ville fira sin 25-års dag här!

6 01 2008
Desiree

Jag förstår att det måste bli tomt när familjen åkt och inte heller O är hemma. Jag hoppas du fick en mysig helg på egen hand. Våran kulturkrock kom efter ca ett halvår. Första halvåret i USA kändes som en konstig semester som aldrig tog slut. Sedan efter något halvår insåg vi att vi faktiskt bor här och kommer att bo här i flera år. Första tiden är som en lång smekmånad, allt är nytt och fantastiskt men sedan kröp verkligeheten och kulturkrocken på oss. Men som tur var har den gått över nu sedan länge.

7 01 2008
petchie

Desiree, helgen har varit helt ok även om jag inte har gjort mycket produktivt förutom en power-walk och en massa städande och tvättande.. Det har regnat sedan familjen åkte😦 vilket det knappt gjorde medan de var här. Hoppas att vädret blir bättre imorgon!
Ja, kulturkrockar kan ju komma efter ett tag – mitt “problem” är att jag tycker att 1 år är en sådan kort tid och redan till sommaren måste vi ju börja planera för vår återflytt till Europa (om det nu blir Europa efter PR, vem vet..?). Får se om jag hinner få någon kulturkrock!?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: