Walking down the street…

27 10 2008

There are lots of differences between life in Brussels and San Juan and one day I will write a comparative post about those differences. However, there is one big difference that I think about every time I leave our apartment… and I have been meaning to write about it for a long time now. Last week Marianne in Cairo wrote about the issue of street harassment (in Swedish) and she received a very offensive comment from one man who apparently didn’t agree with her. Here is my contribution to the subject:

When O’s family was visiting in August, my [Spanish] sister-in-law came back from the local Walgreens (a pharmacy and convenient store a few blocks away) a little confused – she told me that a man had said Buen día to her in the street, and she had immediately thought that he was just a sleazy guy trying to get her attention [as you often do if you are a woman…]*. But then a woman said Buenos días to her and she got confused… I explained to her that it is common practise in Puerto Rico to say hello to people in the street, also to say ¡Salud! if you sneeze or maybe ¡Buen provecho!** if you happen to be eating something (also in restaurants when people walk past your table)!

Street in San Juan
A street in San Juan

Why did my sister-in-law react negatively to the first “hello”? Well, I guess that she has the same experience as I do that men who try to speak to you in the street don’t always have good intentions… and they don’t always mean to just say hello!

I learnt it the rough way when I was 18 and went to Paris on a school trip. My friends and I spent a week in the French capital, mostly on our own without the teachers’ supervision, and we were very excited to try out our language skills. One evening while walking along a busy pedestrian street, a man said Bonsoir to us, and I was quick to respond (hey, I understand what he said-kind of thing), but when he continued talking to us, we giggled and kept on walking… which the man and his friend did as well, after us! We tried to ignore them and thought that they had given up on us, but a little later when we ended up on a dark street corner, they jumped on us and started grabbing me and another friend. Our third friend tried to fight them off and we managed to run away from the scene… The three of us were very shaken, and I felt so ashamed and guilty as I was the one who had answered when the men spoke to us. I don’t know if they were really trying to attack us in any way, but it was definitely a rude awakening for three naive Swedish girls.

Since then I have made a principle of never talking to strangers in the street. I also quickly learnt why French and Italian women very often look very pissed off when walking down the street – they are wearing their “bitchy-don’t-talk-to-me-face”! Needless to say, I hardly ever smile either when I am out and about on my own in certain countries…

However, even without speaking to men in the street nor smiling, I have had my fair share of quite nasty encounters such as:

  • A so-called flasher (exhibitionist) in Venice, Italy – twice with the same guy. Fortunately I wasn’t alone but when we tried to report it to the local police they laughed at us, and said that we should feel flattered!! The scary thing was that he continued to appear around the hotel where we were living (~50 girls) which wasn’t in Venice itself but in a small fishing village on the island of Lido – the walk from the bus was very dark and deserted. We did raise the alarm again but were told that exhibitionists usually just want to show off their private parts… Unfortunately we found out afterwards that during the week when we were on our field trip to Bosnia, he had physically attacked four girls and raped one – starting his attacks close to where we lived! I guess that this man was the exception to the rule of how exhibitionists behave.
  • Walking to the taxi stand at La Bourse in the centre of Brussels from Place St Géry, a 2-minute walk along one of the busiest streets in the city, with my brother and another guy in the middle of the night. A walk that I have done so many times alone, but this time a group of 5-6 young guys came walking towards us and we had to split up – just when we pass them, two of them start groping me!! I was too shocked to say anything and just kind of elbowed them both to get away. My brother and the other guy didn’t even notice what happened and not until afterwards did I realise that they could have snatched my handbag and I wouldn’t have detected it until it was too late…
  • Taking a taxi home from a party, sharing it part of the way, but being the one living farthest away ending up alone with a taxi driver that starts asking for my name (I made up a name), and suggesting that we should meet again. I explained that I had a boyfriend but when getting out of the taxi (of course not right outside my front door), I realise that the driver is not pulling away, so I continue walking past my building until I hear it disappearing.
  • Having my bottom discussed by teenage boys walking behind me… In this kind of circumstances I wished that I could have spoken my mother tongue and come up with an apt choice of words! However, that can also backfire as it did to a French friend of mine who had a similar experience and actually told the boy what she thought of him, which made all his friends laugh.. A few days later she met him again and he physically threatened her as she had humiliated him in front of his friends!

The list goes on, of personal experiences and stories of other female friends being groped and harassed – in Belgium, France, Spain and Italy. Some people might feel that it isn’t such a big deal – I haven’t been raped or physically abused, not even mugged but the case in point here is that situations like these make you feel very vulnerable as a woman walking down the street on your own! When even walking home from work in broad daylight becomes an uncomfortable experience, when you feel the need to plan your route to avoid certain street corners where boys / men gather and you know that your appearance will be commented upon….

Street in Brussels
Rue de la Loi in Brussels, however usually not the scene for harassment

Or taking a taxi – I always used to prefer taxis to walking home alone at night as it [obviously] felt safer, until the above mentioned incident. A few months ago I read about a Swedish 19-year old girl who was found murdered in Paris, she had taken a taxi after a night out – and once again I thought of all those times when I have taken taxis in Brussels, initially with or without girlfriends but always the last one to get out of the car… What are women supposed to do? Always have sleep-overs if going out together to avoid that one girl ends up being alone with the driver in a cab? When I was a student in Lund, there used to be a special taxi fare for girls (tjejtaxi) but apparently that was discriminatory and has been abolished!!

Nevertheless, back to the surprise of my sister-in-law and myself to walking alone in San Juan – it is actually really hassle-free (or rather harassment-free); and it isn’t just walking down the main street in the tourist areas! On my way to the bus stop twice a week, I pass idle taxi drivers, a couple of construction sites, and into the not so rich area (where you shouldn’t wander alone after dark) and it is very rare that I get any remark my way except for maybe a Buen día and that is usually from the same old lady walking home from the supermarket!!

I actually had a similar pleasant surprise in Spain when I was travelling on my own from Madrid to Valencia to Barcelona three years ago. Spending a lot of time on your own in train stations and parks usually mean getting lots of unwanted attention, or at least if you are in Italy or France, but not in Spain. It was such a relief to be able to relax and just enjoy getting to know a new country without having to be on my guard all the time, especially in a country where I didn’t speak the language.

I am aware that there are probably lots of cases of street harassment also in Puerto Rico and Spain, but somehow it doesn’t seem to be as obvious as in Italy (after one year in Italy I was ready to punch the next guy who said Ciao bella to me) and Brussels…

Street in Venice
A typical street in Venice

Read more about street harassment on the following web-site and this blog! It is an important issue that touches women all over the world – and no, most of us don’t feel flattered by the attention!!

More interesting links: a CNN article on the issue and another blog post from California.

*) and maybe he just was a sleazy guy who tried to get her attention…
**) Salud = Bless you (in Spain they say ¡Jesús!), Que aproveche = Enjoy your meal




17 responses

27 10 2008

Usch vad trist att du har behövt råka ut för så många negativa och läskiga händelser. Jag är förstår att du är ytterst försiktig efter allt du varit med om. Jag har nog haft tur hittills som faktiskt aldrig råkat ut för sådant i Sverige. På den europeiska kontinenten har jag aldrig bott så jag har varit förskonad från sådana händelser. Här är det som i PR att man hälsar och pratar med folk på gatan som man inte känner. Jag har aldrig råkat ut för något läskigt här utan folk hälsar och pratar som sagt bara för att vara artiga och trevliga. Men jag kan hålla med om att i början är man ju något reserverad som svensk då man inte är van att prata med främlingar så här öppet. Här har jag hittills känt mig väldigt trygg. Speciellt i vårat område där vi bor känns det otroligt tryggt. Det är inga problem om man glömmer att låsa ytterdörren eller att gå ut i mörkret.

28 10 2008
Anna (Sthlm)

Wow, jag antar att jag har haft tur för jag har inte råkat ut för något av det som du beskriver, förutom ett “hej” eller “hej snygging” men ingen fortsättning, även om jag har bott i diverse olika länder. I England var det vanligt att byggnadsarbetare och gatuarbetare och liknande sa hej och kanske någon kommentar men ingen försökte följa efter och så vidare. Jag har också alltid varit den som inte varit rädd utan faktiskt åkt buss/tunnelbana osv hem i olika städer (jag har faktiskt ibland känt att det varit säkrare än taxi eftersom i tunnelbanan t ex är det fullt med folk även om det såklart inte är någon garanti) men jag undviker givetvis mörka platser, folktomma gator, skogsdungar osv. Hemma i Sverige är det väl mest på gatan där man bor folk hälsar på varandra, men annars låter det ju trevligt om det var som i PR! Jag brukar dock säga prosit om någon i närheten av mig på tunnelbanan eller så nyser.

Det där med tjejtaxi förresten. Det var ju som sagt ny EG-lagstiftning som kom in. Men ändringen motiveras också med att det ju egentligen oftare är män som blir utsatta för våld på gatan än kvinnor blir våldtagna av en främling (s k överfallsvåldtäkt; de flesta våldtäkter sker ju i hemmet eller av någon ytlig eller närmare bekant). Så tanken är att det inte bara är kvinnor som behöver ha tillgång till billig taxi. Sedan kan man ju som kvinna ibland tänka att våldtäkt är en värre kränkning än en misshandel men säg inte det till en man! Jag kan ju iofs förstå deras synsätt om misshandeln kanske nästan resulterar i deras död. Usch ja, allt våld är hemskt! Fast kanske på olika sätt.

28 10 2008

Fy sjutton så obehagligt, Petra. Jag förstår att du vidtar väldiga försiktighter när du är ute. Tror du att detta är värre i Europa? Det kan det säkert vara. jag minns en ggn när jag faktiskt blev jagad av en man i Sthlm som hade sett mig komma från t-banan. Bilen körde långsamt bredvid mig och en man hånlog inifrån. Jag började tvärrusa hem, så snabbt har jag aldrig sprungit förr. Jag tror han sprang efter, jagvet inte jag vågade inte vända mig om, jag lyckades låsa upp porten, sprang upp till min lgh och tände inga lampor på säkert en timme. FY fan vad det var hemskt…Jag glömmer det aldrig.
Här i US har jag aldrig varit med om ngt stötande, faktiskt. Ja, förutom under mitt au pair då jag minns att folk på klubbarna i DC brukade ha kommentarer om Swedish girls and free sex…men det hände så sällan så vi tog det mer med en “stor suck, dumhuvud”.
Och precis som på PR och i Alabama säger alla “Hi” när man möts på gatan. Under min dagliga PW vet jag inte hur många “hi” och “morning” jag säger till mina mötande medgångare på parkvägarna. Trevligt och betryggande. Faktum är att jag är mer på min vakt i Sthlm än jag är här.

28 10 2008

Jag hann bara läsa igenom första halvan och ja, salud och buen provecho reagerade jag också att det användt till alla – om någon nyser på bussen, när man går ifrån en restaurang och säger buen provecho till alla omkring…det är fint!

28 10 2008

Desiree, nu är det ju under en lång tidsperiod som jag råkade ut för de här olika händelser och var för sig var de kanske inte så jobbiga men det har fått mig att vara mer uppmärksam på mina omgivningar. Egentligen är det oftast mer irriterande än otäckt med den här ofrivilliga uppmärksamheten man får som kvinna i många delar av Europa.
I Italien höll jag på att bli vansinnig på det eviga “Ciao bella”-andet, man vill ju bara bli lämnad i fred! Jag diskuterade det med en italiensk manlig kompis på ett tåg mellan Bologna och söderut då jag ville byta plats med honom eftersom det satt en man och råstirrade på mig (vi satt i korridoren på ett överfullt tåg, mannen satt ca en ½-meter från mig, dock bakom en fönsterruta i en kupé, och slickade sig om munnen och tittade upp och ner på mig…) – min kompis tyckte att “vaddå, låt honom stirra, han är gammal och kan bara stirra”. Det verkar vara väldigt svårt för killar (och ibland tjejer som inte varit med om det själva) att förstå hur jobbigt det kan vara att ideligen bli stirrad på / pratade till på offentliga platser.
Läs med på den här bloggen (automatisk länk från mitt inlägg igår men idag är det en annan länk), ett mycket bra inlägg tycker jag: http://peggyluwho.wordpress.com/2008/10/22/more-thoughts-on-street-harassment/
Vad skönt att det känns så tryggt i ert område, jag har faktiskt funderat på det när du skrivit att du är ute och går så tidigt på morgnarna! Här har varenda lägenhetskomplex vakter dygnet runt och många har höga grindar – vi har “bara” vakt, inte grindar… och man ser så många poliser som patrullerar på häst, cykel, motorcykel, vespa och bil så klart! Vet inte om det behövs eller det är en “god cirkel”..

Anna, du har rätt i att ibland är det säkrare att ta t-bana eller buss hem – i Bryssel funkade det inte riktigt för mig eftersom min närmsta t-banestation var ganska övergiven efter arbetstid, och så skulle jag förbi en stor och mörk park… Ofta delade vi ju taxi med tjejkompisarna men som jag nämnde så bodde jag längst bort så alltid sist kvar i bilen!
Jag visste inte att det var pga EG-lagstiftning som tjejtaxin försvann men när jag tänker efter så åkte vi nog vanlig minitaxi sista terminen i Lund. Det var så billigt, 39 kr (eller 49?) vart man än skulle i centrala Lund så min tjejkompis och jag tog alltid taxi istället för att cykla hem efter vi varit ute!!
Förresten, visst hälsar man alltid på folk när man är ute i skogen i Sverige? Jag försökte förklara det för O och belgarna när vi var i regnskogen för ngn vecka sedan – eftersom alla [mest amerikanska turister] sa hej till oss. Det är visst inte så vanligt i Spanien och Belgien!?
Kram tjejer!

28 10 2008

Annika, men vilken otäck upplevelse du hade i Sthlm!! Jag var med om något liknande en kväll när jag gick hem från en kompis och jag fick för mig att en bil följde efter mig – precis som du vågade jag inte vända mig om, men jag sprang inte… Vet inte om det bara var inbillning men otäckt var det iaf! Och om det nu var inbillning så visar det ju på hur otrygg man känner sig som kvinna!!
Det är absolut värre i vissa europeiska länder, framförallt Italien – herregud, de har ju lättklädda damer i vartenda tv-program oavsett om det handlar om sport eller gubbar som snackar runt ett bord (mycket populärt koncept i Frankrike och Spanien också men då minus bikiniklädda tjejer!!) så objektifieringen av kvinnor är ganska total!
Det jag inte nämnde i mitt inlägg var att det är oftast inte BELGARNA som är problemet men jag vill inte verka rasist… Både jag och mina andra tjejkompisar som råkade ut för diverse grejor i Bryssel bodde i relativt invandrartäta områden (vi var ju också invandrare så klart). Om jag såg en grupp killar stå på trottoaren kunde jag ofta läsa av på avstånd om det skulle komma en kommentar eller inte – när jag ser liknande grupper av män här i SJ blir jag lika förvånad varje gång (närmare bestämt nästan alltid) det INTE fälls någon kommentar!!
Ja, det gick samma rykten om svenska au-pairer i Genève… och det är nog många spanjorer och italienare som blivit besvikna när de kommit till Sverige som Erasmus-studenter!
Trevligt att folk hälsar på varandra i Reston också.

Annaluna, det är lite mysigt att folk säger prosit eller smaklig måltid åt en – första gångerna blir man ju dock lite förvånad! Jag har faktiskt själv börjat säga “salud” till nysande personer, men så har jag vanan inne från min familj (vilket jag har förstått inte är så vanligt i Sverige!) 😀

28 10 2008
Anna (Sthlm)

Det är sant, i skogen hälsar man alltid! 🙂 Jag tror att det liksom blir så när man går på en smal stig och det inte är några fler än de som möts där. Också när man promenerar i villaområden, fast att man inte bor där och inte känner någon, så hälsar man eller nickar i alla fall. Det är nog mer på stora gatan i stan som man inte gör sånt.

Precis, den där ändringen av lagen var ju när det även blev förbjudet att ha olika priser för dam och herr på friseringar (fast alla följer inte det) utan det är mer längden på håret eller hur komplicerad frisyren är som ska avgöra priset.

29 10 2008

Jag läste ditt inlägg igår och har funderat jättemycket på det. Jag känner igen massor av det du skriver och har råkat ut för liknande saker flera gånger.

Jag har råkat ut för blottare två gånger. Första gången var jag bara 8-9 år gammal. Andra gången var jag på väg till jobbet tidigt en helgmorgon mitt i vintern. Han väste en massa obehagliga förslag och först blev jag bara sååå trött, sedan arg och till sist skiträdd. Allt inom några sekunder. Polisen tog det på största allvar, de hade fått in ett flertal anmälningar på samma kille men inte fått fatt i honom. Det var dessutom första gången han hade tilltalat någon, när jag stötte på honom, och det var de bekymrade över. Det var ett tecken på att det hade eskalerat. Vet inte om de lyckades få tag på honom till slut.

Jag har blivit uppträngd mellan 4 män på ett uteställe en gång när jag var ganska ung. Alla 4 passade på att ta på mig både här och där och efteråt skakade och grät jag för det var så himla obehagligt.

Jag hade en praoplats på ett vaktmästeri när jag gick i åttan. En av killarna som jobbade där stoppade hissen vi åkte i tillsammans och gjorde närmanden. Jag gick inte tillbaka dit någon mer gång och han fick inte ha hand om praoelever något mer.

Tunnelbanan i Stockholm…
En buss i Rom….
Obehagliga kommentarer från fulla män när man passerar. Osv osv.

29 10 2008

Men fy vilka otäcka upplevelser du varit med om! Inte konstigt att du är på din vakt.

Blottare har man varit med om tyvärr som liten tjej. Äckliga jävel men våra mammor polisanmälde honom.
Hade jag sett honom idag hade jag skällt ut honom.

Någon taxichaffis har fått en att känna sig lite obekväm men jag har då pillar på mobilen och liksom nämnt att min karl väntar uppe på mig eller nått. Känns liksom tryggt fast det är nog bara falsk trygghet.

Hoppas att du slipper mer obehagliga möten med obehagliga män.


29 10 2008
Mary T

It is the one thing I used to hate so much when I was in Brussels, I always felt on guard and reached breaking point with the situation so many times as I’ve had similar experiences such as guys following me for streets and streets, throwing things when you try to ignore them etc. I remember when I returned to Ireland I felt so unattractive as no-one was paying me any attention on the street!

29 10 2008

Vilket jättebra och informativt inägg i debatten, Petra! Så tråkigt att du råkat ut för så många skumma saker, men snällt av dig att dela med dig, och dessutom stötta Marianne. Kommentaren på hennes blogg gör mig rädd. Det ärväldigt obehagligt med människor som inte respekterar andras tillhörigheter eller kroppar. Dock tyckte jag att Mariannes svar var något i världsklass! Ord är starka vapen när de kommer från någon som behärskar dem =)

29 10 2008

Oj! Först får jag nog säga Tack! till Lia!

Du har verkligen skrivit ett bra inlägg! Det är så jobbigt att råka ut för sådana idioter som inte respekterar andra människor och som kvinna har man inte heller alltid den fysiska styrkan att försvara sig.

Jag var också livrädd i just Paris en gång. Först blev jag förföljd på gatan, sedan när jag äntligen fick tag i en taxi började han prata och jag svarade så klart för då kände jag mig trygg (det var på den tiden när jag pratade nästan flytande franska), men sedan blev det “en annan flicka från Sverige bodde hos mig två veckor …” osv osv och så körde han inte de stora gatorna utan smågator så jag inte visste var jag var någonstans. Ingenting hände, han körde mig verkligen till hotellet, men innan vi kom fram var jag på väg att kasta mig ur taxin i farten ett antal gånger.

Har en väninna som bor i Istanbul, hon har bott där en 40 år vid det här laget. Hon var hemma i Stockholm på besök en gång och i rulltrappan bakom henne var det ett par turkiska killar som på turkiska kommenterade storleken på hennes bakdel. Hahaha, denna ursvenska guldblonda kvinna vände sig om och talade om för dem hur turkiska ungdomar ska och inte ska uppföra sig!! Tror de har varit lite försiktigare efter det : )

Stor kram!

29 10 2008

Anna, jag har läst någonstans att det är en gammal tradition att hälsa i skog och mark för att visa att man inte har illa uppsåt. Det är iaf kul att den traditionen har hängt kvar i moderna tider.
Jag undrar hur många frisörsalonger som verkligen är medvetna om den nya EG-lagstiftningen, i Bryssel tror jag att de flesta självständiga salongerna fortfarande har olika prissättning för män och kvinnor. När O och jag klippte oss här i PR blev det riktigt absurdt, min klippning tog högst 15 min och Os dubbelt så lång tid och så fick jag ändå betala mer!! Varför kan man undra…

Kicki, intressant att höra att vissa av oss har råkat ut för många olika sådana här upplevelser medan andra inte alls. Till viss del kanske det beror på var man har varit – det verkar ju trots allt vara mer vanligt utomlands än i Sverige men det är ändå märkligt.
Det är visst så att om blottaren eskalerar sitt uppförande så finns det stor risk att det faktiskt slutar i våldtäkt till slut. Jag tycker att det är tur att polisen i Sverige verkar ta blottare på störra allvar än i många andra länder. En kompis som bodde i Madrid efter studenten berättade att hon och hennes kompisar såg blottare var och varannan kväll…

Jess, visst är det otäckt när man råkar ut för skumma taxichaffisar – man tar ju ofta taxi för att slippa gå ensam hem i mörkret! Otäckt när blottare visar upp sig för barn, jag kommer ihåg att det alltid gick rykten om “fula gubbar” när jag var liten men kommer inte ihåg att jag såg någon själv.

Kram tjejer!

29 10 2008

Mary T, I remember your experiences in Brussels and had them in mind when I wrote this post. It is scary when they become aggressive if you ignore them… A guy once pulled my hair really hard on the dance floor of a club in London because I was ignoring him. I slapped him because I got so angry, but then he grabbed my throat and threatened me so I didn’t feel too brave after that 😦
Ha ha, I can understand you feeling weird about getting NO attention at all in Ireland – it’s the same when I go back to Sweden 😉 But honestly, it is so much more relaxing, not having to look over the shoulder the whole time…

Lia, visst var det ett bra svar på tal från Marianne! Jag förstår inte hur folk resonerar men det finns många konstiga människor som skriver märkliga kommentarer på andras bloggar.

Marianne, jag började faktiskt tvivla lite på mina upplevelser när jag skrev inlägget – dvs jag kände att folk kanske skulle tycka att det var bagateller. Men så började jag googla “street harassment” och hittade hur många intressanta artiklar och bloggar i ämnet, och de flesta verkar hålla med om att det är ett problem. Däremot tror jag att det är en minoritet bland män som förstår “grejen”, hur jobbigt det kan kännas att bli utsatt för sådana här trakasserier.
Kul att din väninnan kunde skälla ut killarna på turkiska – det var säkert mycket effektivt!!

30 10 2008
Anna (Sthlm)

15 minuters klippning??!! Hann de verkligen klippa ditt hår då? Jag går på ett jättebra ställe. De tar över en timme att klippa mig och de börjar med att tvätta håret och lite hårbottensmassage. Så skönt. Kostar 550 kr men så värt det.

30 10 2008

Anna, nej, jag var jättebesviken och inte alls nöjd! I Bryssel gick jag till den trevligaste frissan, en norska som alltid tog minst en timme att klippa mig och så klart blev håret tvättat först. Faktiskt så var jag tillbaka hos henne i somras när jag var i Bryssel och drar mig nu för att klippa mig i PR igen 😦 Men snart måste det göras…

5 08 2012
Petchie's adventures

[…] I don’t really have time to sit down and blog, but I just wanted to share an interesting article on street harassment in Brussels, and some of you might remember my blog post from 2008 on the same subject. […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )


Connecting to %s

%d bloggers like this: