The pretty little wife…

4 01 2009

… at the company Christmas party: Is it just me who feels a little awkward at company events? Maybe it is because I don’t have my own “professional identity” in Puerto Rico but I find myself doing a lot of smiling and nodding, standing by my man while he talks to his colleagues. Oh, and saying “Encantada” when being introduced to them…

Oh well, at least I understood more [of the Spanish] now than a year ago but in the end they could be speaking Chinese – the internal business talk doesn’t interest me that much. And I guess it was the same for O when we would meet with my colleagues in Brussels and we would do the Eurocrat-talk or for my friend / neighbour / flatmate O (another O) when I lived in Geneva and spent a lot of time with my HR-friends* (he used to hate our HR talks). It is just that I feel like such a stereotypical housewife in these business situations…

Christmas decorations at the Convention Centre, San Juan

Nevertheless, it is now 2009, time for new beginnings and I hope for a new identity of my own this year.

*) HR = Human Rights in my world, not Human Resources!


Actions

Information

10 responses

5 01 2009
Fritt ur hjärtat

Jag förlorade min identitet fullständigt när jag kom ifrån mitt arbete. Har gått många långa samtal hos psykologer för att komma till rätta med vem man är när man inte är “Undersköterskan”. Tänk va bara i sverige är det en standardfras i presentationen vad jobbar du med. Hitta du en egen identitet!! En som inte är jobbet:-) (Jag hoppas jag tolkade inlägget rätt, det var ju på engelska….)

5 01 2009
annaluna

Happy New Year! Feliz año nuevo…igen!🙂

Vad jobbar du med (annars) egentligen? MR?? Så intressant, det är ett av mina favoritämnen!!!🙂

5 01 2009
Annika

Jag har varit på såååååå många julfester genom Peters jobb, och på andra fester och sammakomster också.
Det är inte speciellt kul, nej…Manb kan känna sig lite obekväm.
Men, visst har jag lärt mig med åren.
Jag har inte den där självklara amerikanska mingel och kallpratsnerven heller. GUD vad jag önskar att jag hade den.
Kram!

5 01 2009
petchie

Simone, du tolkade inlägget alldeles rätt! Visst känns det som om man förlorar lite av sin identitet när man inte har ett jobb, och i mitt fall känns det som jag inte har något att prata om på de här företagsfesterna; det är ju en annan kultur och vi har inga barn… Jag hoppas finna min egen identitet under 2009 för jag vill ju inte bara vara den leende lilla frun bredvid min make.

Annaluna, tack😉 Jag har tyvärr inte jobbat med MR sedan jag praktiserade på en liten MR-NGO i Geneve för många år sedan men jag har en master’s i mänskliga rättigheter. I Bryssel jobbade jag på Europeiska Kommissionen med olika områden (revision, bistånd, EG-rätt) och på gott och ont har man en stark identitet som “Eurocrat” i den staden… alla vet var man jobbar liksom.

Annika, jag kan tänka mig att du har genomlidit många tillställningar genom Peters jobb. Jag måste väl bara vänja mig vid det jag med. Jag känner mig bara så dum, man står där och ler lite och försöker se intresserad ut. Problemet är att de flesta av Os kollegor är kvinnor (positivt för övrigt, de är alltså alla i “management” och den översta chefen är kvinna), och på t.ex den officiella julfesten var de ju busy med organiseringen när de inte snackade med varandra. Deras män såg dock ungefär lika uttråkade ut som jag, ha ha och några av dem pratade faktiskt med mig!
Några veckor tidigare var vi på en julfest som O organiserat för sin egen personal – då var nästan alla män, och många ensamstående, så då var det samma sak men tvärtom. Alla [männen] snackade jobb men jag hittade till slut några tjejer jag kunde snacka lite med.
Men det pinsammast är ju ändå att jag inte för mig liv kan lära mig namnen på alla kollegorna!! Tre av dem har namn som börjar på Mari.. och jag lovar er, inte en enda heter något “normalt”. Puertoricanerna älskar konstiga namn!! För att avsluta så tycker jag bara att det är så tråkigt att jag blir lite gnällig och inte så entusiastisk när det ska vara socialt med Os kollegor😦

Kram tjejer och tack för att ni förstod vad jag menade!

5 01 2009
Marianne

Jag har inte hunnit genomleva någon sådan identitetslös fas. Har hela tiden haft en eller annan sysselsättning, och det har ju du också om du tänker efter. Du pluggar ju spanska! Det är väl inte sämre att plugga nu än när du pluggade tidigare? Jag tror ärligt att det är den svenska skamligheten att vara hemmafru som gör det. I Sverige får man inte vara hemmafru, då heter det att man inte har en egen identitet. Det förbudet tror jag vi tar med oss ut i världen – vilket vi inte borde göra! Nej, om du hade varit en ryggradslös amöba tror jag inte att många hade läst här hos dig – tvärtom har du ju verkligen en stark och trevlig personlighet, det märks på det du skriver. Ta vara på den och låt dig inte förtryckas av svenska jantelagar!

Sen kan jag förstå att man inte har så mycket att prata om med makens kollegor, det är en annan sak : )

Jag hoppas fortfarande att ni ska flytta hit till Kairo, här behövs MR!

Kram!

5 01 2009
Anna

Jag skulle nog känna lite likadant, men kanske skulle du inte tycka det var lika jobbigt om du pratade språket flytande. Jag tror också att det handlar om identitet. Har man t ex valt en viss livsstil, t ex hemmafru, så är en sådan situation säkert mer normalt, inget man mår dåligt över. Men om man som du inte valt det utan bara av olika skäl lever så under viss period så känns det nog svårare. Din identitet är så mycket i ditt arbete. Och då kanske inte i att jobba i sig men just som du säger, med de frågorna du arbetar/har arbetat med och är intresserad av. Det kommer säkert komma perioder då jag inte jobbar men jag kommer alltid att vara statsvetarna som snackar samhällsfrågor och politik och annat🙂

5 01 2009
Anne

Petra, bra skrivet! Jag förstår såväl vad du menar, det här är tankar jag själv brottas med emellanåt.
Jag tror också mycket på det Marianne skriver, det ligger (tyvärr) mycket i det.
Jobbsnack på företagsfester, usch bläää. Jag känner mig inte alls överdrivet bekväm i de situationerna heller. Det finns liksom inget att tillföra och alla de tekniska termer och språket (som ju är fallet hos mig) är som rena rama ryskan. Det är lite trist när det är så stor övervikt för det ena könet, du nämnde det är så hos er också det. Jag tror M har 1 kvinnlig kollega, övriga är bara män. Så det är ju extremt mansdominerat och mycket män på tillställningar. Som tur är har de inte mycket parties och sådana tillställningar då respektive ska med. Jag gillar nya människor och är inte blyg på det sättet, men det här minglandet och kallpratet som amerikaner är sååååå bra på. Det tycker jag är svårt.
Kramar!

6 01 2009
annaluna

Aha!
Jag pluggar offentlig rätt med mycket EG-rätt samt MR. Däremot vet jag inte om jag pallar ända tills master (5år) men däremot magister (4år)! Systemet är numer ändrat. Mycket intressant! Jag har även läst 2.5år till språkjurist (bytte dock efter 2.5år) varav 1.5år var på juristlinjen. I❤ law, och speciellt MR, EG-rätt och public law öht! Jag vill oxå ha en sådan praktik resp jobb sedan.

Förstår förövrigt känslan, jag kände mig inte riktigt sedd på samma sätt på PR som i Sverige då jag -på kanske inte samma sätt som du- förlorade en stor el av min identitet som mer eller mindre ofrivilligt ersattes med en annan.

6 01 2009
petchie

Marianne, tack för dina peppande ord! Visst har du rätt i att jag studerar – men det är ju ändå inte som när jag var student, jag är ju inte student på heltid… Och visst är det ju egentligen inte så konstigt att vara hemmafru i den här delen av världen, men det känns kanske lite extra frustrerande eftersom jag jobbade på “prestigefyllda” Europeiska Kommissionen innan jag flyttade hit – vilket dessutom folk här inte har någon aning om vad det är!

Anna, ännu fler kloka ord – absolut att jag hade känt mig mer bekväm om jag hade talat språket flytande! Nu blir det extra märkbart då jag känner att jag varken kan uttrycka mig på ett enkelt sätt och inte vet vad jag ska prata om… Jag känner alltid att folk inte tar en på allvar när man inte kan uttrycka sig ordentligt, man känner sig yngre och mer omogen på något sätt. Om man dessutom inte har ett jobb så känns det ännu mer som man inte kan visa upp sin rätta personlighet, vilket jag egentligen tycker är dumt – min personlighet är väl så mycket mer än ett jobb!
Os jobbtillställningar har inte känts som rätt forum för att tala politik och samhällsfrågor – men det snackar jag väldigt mycket om med min spansklärare istället! Lättare att diskutera invecklade ämnen one-on-one när språket inte flyter så bra…

Kram tjejer och tack!

6 01 2009
petchie

Anne, jag har förstått att du också har upplevt de här situationerna. Det blir ju på något sätt extra tydligt när man är “hemmafru utan barn”, man kan inte ens prata om barnen😉 För att vara hemma med barnen är ju absolut inte ovanligt varken här eller i USA, och då blir man väl identifierad som “mamma” i första hand.
Jag tyckte inte att Os jobbtillställningar var så mycket roligare i Bryssel MEN då pratade jag språket och folk brukade vara ganska intresserade av mitt jobb. Men det där eviga jobb-specifika-snacket som samtalet alltid glider in på till slut är sååå tråkigt, oavsett om det är engelska, spanska eller kinesiska😉

Annaluna, jag är inte jurist i grunden utan statsvetare (fil.kand. + en oavslutad magisteruppsats) med en intradisciplinär europeisk master’s i mänskliga rättigheter och demokratisering från Italien. Det var verkligen ett jätteintressant och kul program med studenter från hela EU, och med föreläsare från olika europeiska universitet, EU, FN och NGOs.
Jag tror att en stor anledning till att jag känner mig identitetslös i PR (iaf i Os jobbsammanhang) är kulturskillnaderna. Jag känner väl att jag kanske inte har så mycket gemensamt med Os kvinnliga kollegor, eller iaf att vi inte har så mycket att prata om… och de manliga kollegorna är ännu mer benägna att snacka jobb med O än tjejerna. Men jag vill egentligen inte klaga, för de är alla mycket trevliga mot mig, det är bara det att det inte verkar finnas så många samtalsämnen!

Kram!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: