Wednesday sandwich & a new etiquette poll

12 08 2009

Today I am blogging from the big mall, Plaza las Americas, where the Alliance Francaise has an information stand at the moment. I should be informing about the French classes that start next week but unfortunately most people are asking me questions about the mall itself – where are the bathrooms, where has Banco Popular moved etc. I have also helped a surprising number of French tourists, who were very happy to be able to speak French at the mall.😉

AF at Plaza las Americas
The information booth at Plaza las Americas

While waiting for prospective French students, I take the opportunity to share a new Wednesday recipe:

Bocadillo Cubano (Cuban sandwich)
– half a “pan de agua” (or baguette)
– a few slices of ham
– a few slices of roast pork (pernil)
– mustard
– a few slices of cheese
– pickles (sliced whole gherkins)

Fill the sandwich with these ingredients, heat it if desired, and enjoy! It is a classic sandwich in Puerto Rico (and Cuba, I guess) that you can find in panaderias and cafeterias all over the island.
My aunt and I tried it for the first time in La Bombonera in the Old San Juan together with my Peruvian colleague M. The sandwich was a bit too big for me but I love the combo of pernil, cheese, mustard and pickles!

A "Cubano" sandwich
Bocadillo Cubano and lots of fries – not the healthiest of lunches…

And to the etiquette question of the week:

When my aunt arrived to San Juan two weeks ago, she talked about her experiences of travelling alone. Everything went fine but she thought that it was a pity that nobody was really interested in talking to her on the two flights. We had a long discussion about whether or not we talk to people next to us on planes, and if yes, when during the flight…

My travels are almost always done alone, for example O and I have only travelled together to / from Puerto Rico a few times as I usually stay longer in Europe than O. When I was single I would very often travel alone to visit family & friends, i.e my holidays were not spent alone, only the travelling to and from places. I actually prefer not talking to other people when travelling – I bring a book, magazines and music (and I sleep like a baby on planes, trains, buses and cars*!).

If the person next to me starts talking to me, I fear that with a little encouragement from me they will never stop and leave me alone to do my thing (reading, sleeping…). Another reason might be that I have met my fair share of freaks when travelling alone and I prefer avoiding those kind of experiences!! My poor aunt was wondering if people had thought that she was a freak when she tried to speak to the passengers next to her but I don’t think so! Maybe I am the “freak” for not wanting to be more social and friendly when crammed together in a plane for hours? Let me know what you think!

Airplanes at Madrid airport

*) My best friend and I once travelled by train from Switzerland to Hamburg – I turned on my walkman and fell asleep… and woke up just before Hamburg! My friend was sooo bored, ha ha!


Actions

Information

15 responses

12 08 2009
Annaluna

Everytime I have traveled to JUST Puerto Rico I have met the greatest people. All the time. We have switched phonenumbers, planned trips, emailed eachother and exchanging food. Actually, the best people I have met on the flights to and from Purto Rico or after doing “escalas”. One time I met this great girl from Miami, she was on her way to Sweden, and we hung out a whole summer and then I never heard from her again and I STILL miss her cause she was like the greatest person I have ever met. I could never reach her again…

Åh, jag har SÅ många flygplans-stories…kanske vore det något att skriva inlägg om. Samma sak med tåg. Jag tycker det är underbart att sitta bredvid någon trevlig typ, oftast har jag faktiskt haft rätt mycket tur om jag tänker efter.

Ps. Avis på att du bloggar från Plaza, I miss PR!

13 08 2009
petchie

Annaluna, wow, what great flying experiences you’ve had going to Puerto Rico. I have probably missed a lot of great people by keeping to myself, but then again, I HAVE met my fair share of weirdos (mostly on trains though and not planes)… I travelled very often by train in Europe when I was a student and it wasn’t always fun to be a girl travelling alone. However, the same trip when my friend and I travelled from Switzerland to Hamburg, we also travelled Naples – Milan (- Geneva) and shared a train compartment with a great Canadian girl who I kept in touch with for a while. We “adopted” her as she was travelling alone, Italian trains can be a little scary if you are on your own!
Däremot träffade jag en av mina bästa kompisar vid en busshållplats (i Lund)!!
Bloggning från Plaza “was a first”, det hade annars blivit lite långtråkigt. Jag satt precis vid taxi-ingången och det var otroligt många franska turister! Och ja, folk som undrade var Banco Popular hade flyttat…
Kram!

12 08 2009
Marianne

Har också lagt in onsdagsrecept!

Jag föredrar att sitta och läsa och vara ifred när jag reser. Men jag hälsar alltid när jag sätter mig. Och visst händer det att jag byter några ord med någon, jag är inte iskall och avvisande, men jag vill inte sitta och tjattra som om vi vore bästisar. Fast det har hänt det också. Minns en gång från Sofia, det var en lång värmebölja och när de sa i högtalarna att “tyvärr var det bara 14° och regn i Wien” så gjorde karln bredvid mig och jag “high five” eller vad det heter och satte igång och snacka, för vi blev så lyckliga över att få lite svalka : D

Problemet är väl att det finns vissa som inte förstår små tecken på att man inte är intresserad att prata längre, utan snackar på ändå. Även om man markerar rätt friskt med att lyfta boken osv. Och så är det ibland vissa tokdårar.

Kram!

13 08 2009
petchie

Marianne, kul att vi kom igång med onsdagsrecepten igen! Ditt onsdagsrecept ser en aning nyttigare ut än mitt – men man behöver ju inte äta smörgåsen med pommes frites.
Jag är inte heller kall och avvisande, men ibland är det svårt att veta hur man ska få slut på samtalet utan att verka otrevlig. På vägen till Strasbourg i somras flög jag i ett väldigt litet plan och på något sätt blev stämningen annorlunda. Jag snackade lite med fransmannen som satt bredvid mig – han läste Predikanten av Camilla Läckberg PÅ FRANSKA och var en av de där miljonerna fransoser som älskar svenska deckare nuförtiden😀
Kul med din flyghistoria och “high five” – jag hade gärna gjort det varje gång jag flugit från PR på vintern😉
Kram!
PS Det där med att inte förstå tecken på att man inte vill prata längre… min svärmor är en mästare på det!!! Jag kan sitta och läsa, eller försöka sova siesta, eller försöka resa mig från bordet efter att O försvunnit någonstans och jag suttit en timme och lyssnat på henne (t.ex första gången vi var i Spanien och jag förstod knappt 20% av vad hon sa!!!) men icke, hon låtsas som ingenting och fortsätter mala… Usch, vad elak jag är!

12 08 2009
Anne

Hehe, roligt med Mariannes jubel och “high five” med bänkgrannen…

I alla fall, jag är som du där. Vill inte vara social eller prata med de som sitter bredvid. Visst, jag säger hej när jag sätter mig (eller om det redan är nån där) men känner nog lite som du att alltför många ord vill jag inte säga för är rädd det kan uppfattas som att jag är kontaktsugen och sen blir det aldrig stopp på personen. Som Marianne skrev, problemet är ju att vissa inte kan fatta signaler och de tecken man sänder ut.

Jag tycker det är skönt att gå in sin egen värld lite när man reser. Precis som du skriver, läsa eller lyssna på musik. Eller sova🙂
Kanske man uppfattas som oartig eller iskall, men då må det så vara. Jag kommer fortsätta vara asocial.
Mumsigt recept förresten, ingredienser i min smap. Man kan säkert göra den här i en paninigrill. Kramis!

13 08 2009
petchie

Anne, visst var det en cool historia som Marianne skrev om. Skönt att höra att du är minst lika asocial som jag när du reser – exakt så är det, jag går in i min lilla värld och gillar det! Jag har märkt att det ofta är på slutet av resan som samtal uppstår, typ precis innan landning och jag tror att det är just för att då vet man att man snart ska skiljas åt och det blir ett naturligt avslut på samtalet.
Jag var väldigt tidigt på flygplatsen i juni när jag skulle flyga hem (4h innan pga att en kompis körde mig dit) och eftersom flygplatsen här i SJ inte är så intressant så satt jag vid gaten… En gammal dam blev körd i rullstol dit av flygplatspersonalen ca 2½ timme innan avfärd. Hon började prata med mig trots att jag läste och lyssnade på musik. Det var ju bara att gilla läget och samtala med henne på spanska (hon tackade bl.a Gud för att hon fick träffa en svenska för första gången någonsin) men jag ville ju inte sitta i 2½ timme och prata så efter ett tag drog jag “fest-tricket” dvs “jag måste gå på toaletten”😀 (vilket jag också gjorde och sedan satte mig någonannanstans, då hade hon redan hittat någon annan att prata med)…
Har ni en paninigrill? Absolut kan du göra mackan i en sådan, det är ungefär så de gör dem här. Vi har en “toast”-grill i Bryssel (i formen av en ko, den heter Daisy) och i sådana får ju bara vanlig formfranska plats. Men ingredienserna kan man ju alltid ta ändå.
Kram!

12 08 2009
Saltistjejen

Oj jag gillar att prata med dem jag sitter bredvid när jag reser. Dock INTE hela resan. men det känns mer naturligt om man har någon form av konversation då och då under resan tycker jag. Lättare när mans edan aksnke måste be att få komma förbi (om man t ex har innesätet på ett flygplan) för att gå på t ex toaletten eller restaurangvagnen (på tåg).
Sedan beror jau skjälva mängden prat mycket på VEM man råkat hamna bredivd. Om man “klickar” lite ochså. Jag ahr suttit bredvid en hel del roliga o intressanta personer på flyget mellan Sverige o USA faktiskt. Vi har haft en del roliga diskussioner och samtalsämnen men det har även funnits tid att sova, läsa, kolla film etc…
En av mina bästa vänner satt bredvid en av de som var med och gjorde filmen “Matrix” på en av sina flygresor. DET tyckte jag var häftigt!!!!
Jag ska höra av mig snart ang september och även nästa vecka också. har bara haft lite fullt upp.
KRAAAM!

13 08 2009
petchie

Saltis, jätteintressant att läsa hur vi alla uppför oss olika när vi reser… Det var väl egentligen det jag försökte förklara för min moster, att det är helt individuellt hur mycket man är intresserad av att prata med stolsgrannarna. Jag är nog alldeles för försiktig med att signalera att jag inte vill prata mer så jag har varit i en del situationer där jag helt “fastnat” i ett samtal när jag egentligen velat läsa / sova etc. Men visst, jag pratar ju också ibland med folk, beroende på humör, person, resan etc. Får se hur det blir på resan till Newark på måndag – O och jag sitter inte tillsammans och det har inte gått att ändra trots att O ringde till Continental (det är för att han är Continental-medlem och får “preferred seating” och jag flyger med (hans) airmiles – får se om det går att ändra när vi checkar in. Annars är jag ju van vid det, som när vi flög tillbaka till SJ i höstas och O flög direkt från Newark och jag via Houston och kom hem dagen därpå😉
Ingen panik, vi kan höras när du har tid – och september kan vi ju diskutera när vi ses!
KRam

12 08 2009
Emmapiraya

Det var svart att rosta tycker jag for jag kan tanka att det ju vore fantastiskt med en diskussion med en spannande manniska under en resa men jag undar om det kommer ske for jag vill garna halla mig lite for mig sjalv och inte kanna mig tvungen att prata en hel resa med nan som jag inte kanner att det klickar med. Det kan ju bli en vaaaaldigt lang resa..🙂 Men lite artighetsfraser utbyter och garna och da brukar man fa en kansla av om det ar nan att satsa pa en langre konversation med..🙂

Mackan later supergod! Later som mina varmamackor, ALLTID senap pa!🙂

Kram och god natt fran Skottland!
Kram!

13 08 2009
petchie

Emma, visst kan det bli en lååååång resa om det är en snacksalig person som man inte vill prata med… Ha ha, du kanske såg min lite elaka kommentar om min svärmor i mitt svar till Marianne – jag tyckte sååå synd om den som satt bredvid henne på vägen till och från PR förra året😀
Senap ska det vara – Dijonsenap helst, stark så att det går upp i näsan! Problemet här är att Dijonsenapen säljs i så små burkar, och jag försöker hamstra eftersom de inte alltid går att få tag i (vi har samma problem med havregrynen – det är vår speciella “havregryn- och Dijonsenapsaffär” som inte är så pålitlig alltid).
Kram och ett sent god morgon från Puerto Rico!

13 08 2009
Marianne

Hahahaha, min MIL är LIKADAN! Jag kan stå med armarna fulla av disk som ska ut i köket och precis I STEGET så börjar hon prata och SLUTAR INTE! Fast hon är himla gullig, och jag fattar allt hon säger : D

KRAM!

25 08 2009
petchie

Marianne, ha ha. Jag antar att hade det varit ens egen moder så skulle man säga till på ett annat sätt… Typ, “jag har inte tid just nu, kan vi ta det senare”.
Hi hi, jag vet inte vad som är bäst – att förstå allt min MIL säger eller inte😕

24 08 2009
Anna (Sthlm)

Jag röstade på alt 1, dvs ja, säger hej men föredrar att hålla mig till mig själv. Jag pratar gärna en stund (eller lite då och då) om det är en trevlig och intressant person men vill även ha tid för mig själv att läsa, kolla film osv. Pratar nog mer på kortare flygningar. Förhoppningsvis så förstår personen bredvid att man inte vill prata hela flygningen.

25 08 2009
petchie

Anna (Sthlm), jag tänkte mer på hur jag uppför mig på ett plan när vi nu flög efter det här blogginlägget😉 O och jag hade tur att vi satt ensamma på en rad med tre säten nu på vägen hem till SJ – då slipper man fundera över hur mycket man ska snacka eller inte.

12 01 2010
Winter Air Travel « Petchie’s adventures

[…] This is why I try to avoid talking to people on planes, if we had given him the opportunity I am sure that he would never have stopped talking during the […]

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: