New roles: Working mum and commuter

9 02 2012

So, the laid down plans were changed last week. Instead of having another month off before starting to work again, I became a working mum this week! Only half-time though, which I realised was a very good idea. A soft re-introduction to my professional life which means that I can still spend time with little V (5 months old already tomorrow!) during the day and his father gets to spend time with him as well as he works from home during the afternoons when I work.

Of course I would have preferred to have not started to work already, and ideally I would have loved to have the generous parental leave of Sweden where most mothers stay at home for one year and then [some of] the fathers take ~6 months parental leave. However, that is not possible in Belgium where the maternal leave is 15 weeks (with my European contract I had 20 weeks) and the fathers have 10 days off. I do have the right to 6 months of “parental leave” (to be taken before the child turns 12) but with minimal pay. We would have been ok with the decreased income but my office would not have been happy if I had taken another 6 months off, especially considering that I was on medical leave for 3 months before giving birth. The reason why I started to work half-time this month is that a colleague had an accident and is on sick leave so the office called me to ask if I would consider coming back earlier than planned.

I know that it is shocking for most Swedish parents (mothers) that I have already started to work, while most European parents (mothers) would say that they would be relieved to “be out of the house”. We all adjust to our own reality and I have heard so many French and Belgian women say that they could never consider staying at home for more than 3-4 months, as they would be so bored. Bored with taking care of your own baby?? I find that crazy but then again, I am Swedish! So yes, my heart bleeds that I have to leave V to go to the office but I also believe that he (and I) will be O K.

Next month I will work full time and my parents are coming to take care of V. My mother has taken unpaid leave to spend time with her first grand-child, isn’t that so lovely? We haven’t decided yet but will probably put V in the creche (day-care) after Easter in April. He will then be 7 months old, which will be FOUR months older than most Belgian children starting the creche.

Before criticising us (me), consider this: in Sweden it is still the norm that mothers work. House-wives are a rare breed and well, not really considered to be strong, independent women. Important in a country that prides itself on being very equal… At the same time people find it shocking if you go back to work before the child is at least 1 year old. Do you think that I should have resigned / not applied for a job when pregnant to stay at home and take care of V? Honestly, I was considering it, and I have to admit that I wouldn’t have been too upset if I had found myself unemployed last year… But as I always say, Belgian / French and other European children grow up to be “normal” people as well so it can’t be that damaging to be separated from their parents that early.

Don’t get me wrong, I would jump at the chance of staying at home for another 5-6 months or longer but this is my reality living in Belgium.

And the commuting… it takes me at least 40 minutes to get to work by metro, that is frustrating! I will read a lot of books though…

How can I leave this sleeping angel without feeling a little (a lot) guilty?


Actions

Information

20 responses

9 02 2012
newberries

Vi får alla jobba med den verklighet vi lever i! Det finns bra och dåliga saker med allas verklighet. Jag har lite ångest över att jag inte har ett jobb, men samtidigt är jag glad över att vi har en verklighet där jag kan vara hemma med Alfred och vi ändå klarar det ekonomiskt, det beror helt på hur man väljer att se på det. Får vi ett till barn så skulle jag gärna vilja se att vi bor i Sverige då, eftersom jag är riktigt avis på den svenska pappaledigheten, det är ju tyvärr något som inte är vanligt i andra länder. Min make hade 10 dagar och sen inte ens chans till något mer. Men det är den verklighet vi lever i just nu! Tror med all säkerhet att lille V kommer bli en helt perfekt operfekt liten pojke, precis som alla andra. Och jösses, vad snäll din mamma är som tar ledigt från jobbet för att ta hand om V! Det är kärlek det!🙂

9 02 2012
Miss Marie

Jahopp, det var jag som skrev kommentaren ovan!🙂

9 02 2012
Taina

BRA skrivet! Vi anpassar oss där vi är och själv har jag vant mig att se barn från 6 veckor på dagis här. De har inte så många alternativ helt enkelt.

Jag har börjat jobba när mina varit 6 månader, alla tre faktiskt. Och då bodde jag i Sverige! Jag är en working mom och vi var alla nöjda med detta. Ingen ska behöva kritisera andras beslut.

SNÄLL mamma du har! Min mamma kom också från Finland ibland och ställde upp när Albert var liten. Guld värt!

Lycka till i jobbet!

Kram

9 02 2012
Karlavagnen

Why should anyone critisize you? Let me know. This is the reality for millions of parents in Europe. Though I have no kids, I fought for a childcare at one of my previous workplaces and put my heart and soul into the project so I know all about the various scenarios, problems etc. Besides, it is extra shitty as you also do not have the support of family and friends when you are living abroad. And I have worked with colleagues crying in the mornings from exhaustion and sometimes anxiety for leaving a small baby crying at the childcare (this usually passes fairly quickly) . So do not apologies for your situation my dear 😉 !!! You are doing your very best!!!! Sterkte en success!

9 02 2012
Karlavagnen

Correction: 1st line: Let me know if they dare to critisize you!!!!

9 02 2012
Brysselkakan

Det blir bra Petra! Även om jag förstår att det svider i modershjärtat. Visst vore det underbart om alla fick vara hemma med sina små länge men Sverige är unik där. Och ändå gnälls det… Märkligt!
Själv var jag hemma sju år!!! Tills J var tre år med andra ord. Underbart men usel ekonomi för vi fick leva på en futtig lön. Ångrar det inte.

9 02 2012
nilsandsofia

Sa ar det ju! Vi far anpassa oss till de stallen vi bor pa. hur man an gor sa ar det alltid nagon som har nagon asikt om det sa man far helt enkelt gora som man tror blir bast och se hur det gar! Men visst forstar jag att det svider i mammahjartat. Det gjorde det nar jag gick tillbaka till jobbet ocksa, och det gor det an i dag om nagot av barnen ar ledsna pa morgonen. Men … allra oftast funkar det ju jattebra!

Stor kram och lycka till pa jobbet!!

9 02 2012
saltistjejen

Petra, jag vet att detta är ett “hett topic” och ja, du kanske minns nu mycket kritik jag faktiskt fick på bloggen när jag skrev om min tillbakagång till jobbet efter att vi fått Ella. Jag minns inte exakt vad de skrev men det handlade ju om att man tänkte att jag inte var helt normalt funtad utan hade en del psykiska problem…😉 Well, jag tror jag lyckades svara på de kommentarerna på ett artigt vis och jag tror hela diskussionen till slut vände lite men ändå, jag inser att just detta är ett väldigt svårt ämne som ALLA har en åsikt om. Själv kände jag nog ändå lite som dina Europeiska vänner. Jag tyckte det kändes rätt skönt att gå tillbaka till jobbet. Och ja, jag vet att det låter otroligt hårt och känslokallt att säga att man blir “bored” men jag inser att jag inte är en bebisperson. Jag ÄLSKAR min dotter, och jag hade mer än gärna stannat hemma i ett halvår med henne fulltid om jag kunnat (istället för 3 månader) men längre en så vete katten. Inte fulltid iallafall. Jag tror att jag i den perfekta drömvärlden skulle ha varit hemma ett halvår fullt och sedan jobbat säg halvtid i ett halvår eller så med M också jobbandes halvtid och hemma halvtid. Tror det hade varit en drömsits om vi kunnat välja. Men hemma fulltid ett år eller mer tror jag faktiskt inte jag velat. OCH det var ju faktiskt just DETTA jag kritiserades för i bloggen. Inte att jag var tvungen att börja jobba. Tror att om jag skrivit ett inlägg fyllt av gråt och ångset över att jag skulle börja jobba, DÅ hade jag fått tröst och stöd, men nu skrev jag att jag faktiskt såg fram emot detta och DET var a big nono!!!!😉

Sedan ÄR det ju intressant att svenskar hela tiden utgår från att det svenska systemet är det bästa. Visst jag håller med om att just föräldraledigheten och de många och relativt billiga dagisen ÄR otroligt BRA och den typen av familjepolitik är något andra länder borde ta efter. Samtidigt diskuterade jag detta med M för inte så länge sedan, och vi insåg då att många svenskar (och andra) faktiskt inte ser ATT man ändå betalar ett pris för detta i Sverige också. Och då menar jag inte alls höga skatter eller så utan priset är att folk faktiskt har noll valmöjlighet. För visst kostar det samhället mycket att ha denna typ av familjepolitik. Det gör det. Och det sättet man kanske får betala genom är att i stort sett ALLA måste följa samma mall. Vilket jag tror de flesta svenskar vill. Till stor del för att man är så van vid detta att man inte ens ifrågasätter det. MEN om man helst inte skulle vilja det så är det svårt eller näst intill omöjligt att välja en annan väg. För det finns det inte. T ex måste nästan båda föräldrarna jobba i Sverige för att man ska gå runt ekonomiskt. Endast de familjer med mycket hög inkomst eller pengar på annat vis kan klara av att ha en förälder hemma på heltid. Här i USA är ju hemmamammor (och faktiskt pappor) något som är ganska vanligt ändå.

Jag tycker även att det är intressant att så många svenskar tänker exakt lika i denna frågan och att det är så FEL att göra ngt utanför “mallen”. Som du skriver så är det vanligt att man antingen delar 50/50 eller att mamman är hemma 10-12 månader och sedan tar pappan över. Men jag känner faktiskt en kvinna som gick tillbaka till sitt jobb efter 3 månader. Då var pappan hemma 3 månader och sedan var hon hemma 4 månader igen. För att detta passade med deras jobb och deras familj. MEN detta sa hon att hon fick höra mycket skit för. Att hon inte var en tillräckligt bra mamma. Att hon inte kunde älska sina barn (de hade tvillingar) så som en BRA mamma skulle gjort etc etc. Och sådant kan få mig så ARG! Alla är vi individer och lösningar som passar vissa familjer kanske inte passar alla.

Och ännu en sak är att OM alla svenskar hade helt rätt så skulle merparten av den västerländska världens barn (större delen av Europa o Nordameirka iallafall) ju bli skadade individer. Här har jag flera vänner som gått tillbaka till jobbet efter 4-6 VECKORS mammaledighet. Och deras ungar har faktiskt utvecklats helt normalt. Tro det eller ej. Jag har även vänner som själva växte upp just så, och de är också helt vanliga normala individer. Iallafall vad jag vet….😉

Oj nu blev det en megalång kommentar. Sorry! Men just detta ämne är såå intressant och jag kan prata mycket om det.😉
Men jag tror att alla föräldrar gör det de tycker är bäst för sin familj och sina barn, under de regler/möjligheter som finns där man lever. Jag förstår att du kommer sakna att vara hemma med V men det är ju underbart att din mamma kommer att få en såpass lång tid tillsammans med honom! -:-) Och sedan tror jag faktiskt att detta med tidig dagisstart inte är enbart negativt.

Varmaste Kramen!!!!!🙂

9 02 2012
Desiree

Jag tycker det låter som en bra idé att du har kunnat börja jobba halvtid nu då blir det nog lättare att fasa in till heltid nästa månad. Lille V kommer att ha det bra både nu då ni kan turas om att passa honom, sedan även då mormor kommer och passar honom och jag tror också att han kommer att ha det bra på alla sätt då han börjar på dagis. Sverige är unikt då det gäller föräldrar ledighet. Det är en lyx att kunna vara hemma så länge som man kan här och inte alls normen om man tittar på resten av världen. Det funkar utmärkt på annat håll då de börjar på dagis lång tidigare så V kommer att utvecklas och fortsätta vara en fantastisk liten kille.
Jag tror det är väldigt olika hur man är som person och i vilken jobb situation man befinner sig i. Kan inte säga att det är vare sig sämre eller bättre att vara hemma mamma eller yrkesarbetande mor. Det beror på så mycket hur man är som person och även livsituation och eknomiska möjligheter. Det finns för och nackdelar med båda. Jag tror även att det är otroligt svårt att veta vad man trivs bäst med innan man provat på att vara hemma. Visst blir snabbt uttråkade medan andra trivs väldigt bra med det.
Finns inga rätt eller fel utan man måste hitta det som passar en själv och ens familj bäst. Jag är övertygad om att V kommer att ha kul på dagis då han börjar där och få många nya kompisar.
Kram!

9 02 2012
narmasthjartat

Petra! Det kommer att bli bra. V kommer att ha det bra och när du inser det kommer du också ha det bra. Jag är ju svensk jag med och tycker å ena sidan att det är fantastiskt att kunna vara hemma med bebis TROTS avsaknad av svenskt skyddnät…men skulle å andra sidan inte palla det om jag inte också jobbade / pluggade hemifrån. Min och bebisens konversationer blir ibland lite…tradiga😉 Och att bara prata bajs med andra mammor -trots att jag gillar det- är inte heller alltid kul. Att få känna sig nyttig, duktig, vuxen…det behovet har jag haft väldigt snabbt efter båda mina barn. Men sen vill jag vara med dem nästan jämt iaf. Glad att O har sin dagmamma att gå till, dock.

Jag tycker att det svenska systemet är fantastiskt och tror att det är bra för barn och föräldrar att kunna vara tillsammans, men kan inte för mitt liv tro att människan ALLTID behöver just de månader som svenskarna har för att bli “lyckliga människor” Alla familjer löser sitt på sitt vis och sätter för det allra mesta barnens bästa främst.

Apr min egen situation med O så läste jag någonstans att barn inte kan leka MED varandra innan ca: 3 års ålder utan bara BREDVID. Därför ska förskolan bara vara “förvar” innan dess. Min O är inte ens två och om hon inte leker MED sina små kompisar så vet jag inte vad leka MED ngn är… ( kittel, tittut,dans,boll- och rolllekar -mata varandra, du är bebis jag är mamma etc) Sen att hon kanske inte gör det 8 timmar på raken är en annan sak.

Vilken fantastikt mormor V har förresten. Han är en lyckligt lottad, väldigt älskad liten pojke. DET kommer han att bära med sig.

Hakuna matata, det blir bra ska du se!

9 02 2012
Annika

Sverige är ju knappast normen, eller “det enda rätta heller”. Långt därifrån.
Det blir jag SÅ trött på.
Glömmer aldrig då Saltis hade detta på sin blogg. HON fick rutten kritik fr svenskar i Sverige och det blev ett mindre upplopp med försvarstal från oss trogna bloggläsare på hennes blogg.
Det är ANNORLUNDA. Allt är inte som i Sverige, oh noooo…
Där kan du ju snacka om att man är en FREAK om man väljer att vara HEMMA efter fldraledigheten. DÅ är man inte mkt värd. Likaså SKA man vara hemma i 1 och ett halvt år med sitt barn.
UJ vad det gör mig LESS. OCH med åren blir jag alltmer trött på det “svenska SÅ-SKA-DET-VARA tugget”.
Här i USA är det två läger, stay at home moms, och arbetande mammor. Men det är verkligen accepterat att man kan vara hemma här, och många är det (ja, de som har råd oftast). Många kvinnor VILL ju tillbaka till jobbet, SÅKLART!!! och då har de två val…dagis eller nanny. Inget är billigt och ngra bidrag har vi ICKE.

Tre månader brukar vara normaltiden att vara hemma här, men ibland bara 6 veckor. Det bara är så, och inget man kan bli upprörs över eller tycka att det är FEL.
Det är annorlunda.

Det här ska du inte behöva försvara. DET är så det är i den del av världen där DU bor. DET är normen (Sverige är inte allsmäktigt) i Belgien. Det kommer att bli toppen!
Du grejjar det!
Ingen har rätt att kritisera dig här. INGEN!
OM ngn gör det är personen oerhört trånsynt.

Som sagt, jag minns fortfarande Saltis inlägg, och den svidande kritik hon fick av svenskar i Sverige.
Jösses, säger jag.
men så fick de höra sanningen sen också från oss alla som bor i USA, eller ngnannanstans i världen. faktum är att åtminstone en av dem bad om ursäkt sen.

Norden, hela Norden, är nog totalt unikt då det kommer till fldrarledighet. Men ingalunda är det en NORM som gäller över världen.
TRÖTT, TRÖTTARE , TRÖTTAST blir jag av det tugget. SÅ trött…

Kära Petra! Det här kommer ni att fixa med bravur!

Kramar i massor!!!

10 02 2012
Emmapiraya

Det kommer gå jättebra, det är jag säker på! Både tiden med familjen och på creche och vad det nu blir sedan. Man måste “få” ta dom beslut man måste inom en familj för att det ska funka för familjen utan att människor dömer och kommer med pekpinnar. Jag vet av egen erfarenhet hur det sårar när människor ifrågasätter utan att veta att vi fattat vissa beslut för att vi måste, för att vi inte kunde göra annorlunda eller för att vi vill göra så här. Att svenskar ofta tycker det svenska sättet är det enda rätta GÖR MIG GALEN. Jag blir sällan arg men av det blir jag arg!
🙂

Kram och lycka till!

10 02 2012
Froken Anki

Ja du, man får ta den verklighet som är där man bor. Jag är superglad att jag kan vara hemma fortfarande med E, trots att jag har minimum föräldrapenning, men om vi hade varit kvar i USA så hade jag varit tvungen att börja jobba igen efter 6-8 veckor om jag hAde velat ha kvar jobbet. Det tycker jag är hårt. Det är definitivt inte familje- och jämlikhetsfrämjande enligt mitt sätt att se. Visst växer de barnen upp och blir normala också, men väldigt många kvinnor slutar också sitt arbete och blir “efter” på arbetsmarknaden för att de vill vara hemma med sina barn istället för att sätta dem tidigt i förskola. Ingen värld är väl idealisk, och gräset är alltid grönare på andra sidan, så man får vara glad för det man får så klart. Och i ert fall har du ju ändå haft turen att vara hemma såhär länge. Dessutom får ju lille V spendera lite tid med sin pappa nu om han jobbar hemma på eftermiddagarna. Vilket ju måste vara ett plus för O som inte skulle ha haft en sån möjlighet annars.
Det där med pendlingstiden är ju tråkigt, det är nåt jag drar mig för också när jag ska söka jobb. Men du har en poäng i att man kan få tid till annat på den resan förstås. Förutsatt att man åker kollektivt vill säga.🙂

Njut nu av helgen och tid tillsammans med familjen. Vill också säga att det låter helt fantastiskt roligt och skönt att din mamma ställer upp och kommer ner och hjälper till i början.
Kul att få höra lite från er vardag igen. Jag har också varit dålig på att blogga det sista, tiden räcker inte till. Men, förhoppningsvis blir det snart bättre med det.
Kram

10 02 2012
utvandrare2000talet

Vlket jättebra inlägg OCH kommentarer, det här är ju ett ämne som berör (och väcker känslor på sina håll). Jag tycker du säger det bra då du säger att man förhåller sig till sin verklighet, rättar sig efter det och så blir det bra. Det som är verklighet i det land man lever men också efter det som är verklighet i den familjesituation och yrkessituation man lever i. Det svenska systemet är toppen, visst är det så, men samtidigt kan jag känna som Saltis är inne på att systemets uppbyggnad är på beskostnad av valfriheten.
Det som Annika är inne på också, så bra säger det här svenska tugget och fördömandet om hur man ska/inte ska göra, det är så tröttsamt. Jag vet inte, kanske det är fel men min känsla och intryck är att endast svenska/nordiska mammor så dömande är mot andra. Det är så tröttsamt….
I alla fall, jag är helt säker på att detta kommer bli helt toppen och jag tror när ni landat i de nya rutinerna och vanorna med jobbtider och annat så kommer det kännas superbra och inte svida lika mycket i mammahjärtat. Så här i början när det är en förändring (du har ju varit hemma så länge nu trots allt) så kommer det säkert kännas lite konstigt. MEn vips är du/ni inne i de nya rutinerna och det kommer kännas BRA! Jag lovar. För den lille herrn är det toppen också, minns det! Han har det så bra. Och ja, vilken jättegullig och underbar mor du har som kommer ner som barnvakt på det sättet. KRAMAR

10 02 2012
my

Vad trist att man som mamma ska behöva gå i försvarsställning direkt när man berättar om hur man lyckats lösa den minst sagt komplicerade “nybliven mamma + jobbande kvinna”-situationen. Ni har ju lyckats lösa det toppen! Vad skönt och roligt för V att spendera liten egentid med först dig och sen sin far på dagarna. Och vad bra för O att vara ensam med V på eftermiddagarna.

Det ska vara så jämställt och tjosan och hejsan men sen när papporna tar ansvar och är med när bebisarna är riktigt små, och när mammor jobbar/pluggar/gör annat än att bara vara med bebis innan barnet blivit ett år gammalt, då blir det lätt skandal. Luka är en lugn och trygg liten unge som är van vid att vara ensam med mamma, pappa, mormor, farmor och farfar eller gudmor under längre stunder. Jag har varit iväg och pluggat ganska mycket (kan inte koncentrera mig så bra hemma med mysig unge i närheten) under veckorna och då är Dav och Luka själva och det har funkat utmärkt.

Har ett par väninnor i Bryssel som jobbar på creche, och vi har diskuterat lite om barnomsorg osv. Och det är ju faktiskt så att creche:arna är anpassade till små små barn och de blir väldigt väl omhändertagna. Det kommer nog att gå toppen för V när han börjar!

Hoppas du får det roligt på jobbet och att allt funkar som det ska.
Vi kommer som sagt till Bryssel i mars, mellan den 1:e och den 12:e är jag och Luka där. Nu kommer du ju att jobba, men om du har någon stund över för fika en dag så vore det jättekul. Vi kan ju höras om det!

kram

11 02 2012
Fäldtliv

“Alla gör på sitt sätt”. Med det vill jag ha sagt att ingen annan ska ha åsikter om hur man väljer att göra angående föräldraledighet. Olika lagar och regler styr det i olika länder och det sätter, till viss del, ramarna för hur varje familj löser barnomsorg o.dyl. Dessutom är vi alla olika. Jag har tyckt att det varit ganska långtråkigt att vara föräldraledig. Jag började jobba 25% när vår äldste son var ett halvår. I vår föräldragrupp var vi flera som blev lite lätt uttråkade av att vara hemma på heltid. Det innebär inte att vi inte älskar våra barn. Med vårt andra barn skulle jag ha börjat jobba heltid när han var nio månader, men då fick min man ett nytt jobb och jag började jobba 20%, eftersom jag inte stod ut med att vara hemma på heltid. Då fick vår familj kritik från olika håll för att min man tackade ja till ett nytt jobb och inte prioriterade sin familj, han skulle varit hemma på heltid i fem månader. Vi fick höra att man måste tänka på att barnen är små en så kort tid och att man måste prioritera dem då. Det kändes som att man varnade oss för att våra barn skulle ta skada av att vi inte var hemma med dem i ett och ett halvt år vardera. Nu är våra barn sex och nio år och de verkar, hittills, inte ha tagit någon skada av att de båda började på dagis vid femton månaders ålder.

11 02 2012
annajohanna

Jag hoppas att du kan strunta i vad folk säger – människor som inte har en aning om verkligheten du och andra lever i. Huvudsaken är ju trots allt att V, O och du har det fint. Och det har ni ju. Och jag är sååå avundsjuk på mor och far som får tillbringa en hel månad med V! Stora kramar från M och mig

13 02 2012
Lisa

Skulle aldrig komma pa tankten att kritisera! Sitter sjalv med ett franskt kontrakt dar 10 veckor efter fodseln ar vad som galler. Nu ar jag sa lyckligt lottad att vi har mojligheten att ta den dar extra foraldraledigheten utan betalning, tack vare min mans tjanst har i Warszawa. Kanner manga manga mammor som gatt tillbaks till jobbet efter 3 manader och det ar ju sa det ar i Frankrike.
Forstar att det gor ont i mammahjartat. Men det kommer bli bra! Och vilken chans for V och mormor att umgas och lara kanna varann.
Jag borjar faktiskt kanna mig redo att ga tillbaks snart, tidigare kandes min hjarna mest som potatismos. Lycka till!!

13 02 2012
bryssling

Du/ni kommer att fixa det fint! Som alla andra sagt innan, man får ju anpassa sig till sin egen verklighet. Och har någon negativa synpunkter så hoppas jag att du bara kan strunta i dom! Kram och lycka till!

13 02 2012
Marion

Hi Petra,

I hated those first few weeks of going back to work too. But you will both get into a routine and you might actually enjoy being able to drink your coffee HOT at least once in the day!

I did both my maternity leaves in the UK and went back to work after 6 months and was quite happy to – making my French friends so envious for having had “so much time off”. My English friends and colleagues on the other hand thought I was abandoning my child for going back to work so early and full time! So, it’s all relative, isn’t it? We all make our choices and have different cultural reference points but at the end of the day, what matters is that little V is happy and that you are too!

Bonne chance pour la reprise.
Marion x

ps – my Martin has the same Ikea sleeping bag as V!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s




%d bloggers like this: