Utmana ödet?

7 08 2013

Nu har jag:

– bytt lakan
– bokat färgtid hos frissan på onsdag morgon
– bokat en husvisning på lördag

Innebär det att:
1) vattnet kommer att gå i sängen – snart?
2) jag kommer att föda före lördag / onsdag?

I så fall måste jag bara komma ihåg att boka av de där bokningarna…

Problemet är bara att:
1) Vår barnvakt jobbar åt en annan familj på fredagar och alla våra kompisar jobbar ju så vi undviker helst en förlossning under dagtid fredag
2) vårt första barnvaktsalternativ för kvällar och nätter plus helger är bortrest den här helgen så gärna ingen action till helgen. Vi har en annan vän på stand-by men hon råkar även vara hundvakt den här helgen så hon har ganska fullt upp!

V föddes i vecka 36 + 1, dvs IDAG om samma skulle ske i den här graviditeten! Vi träffade doktorn i måndags och efter att O insisterat på någonslags estimering sa han att han trodde på en vecka till… Naturligtvis kan han inte lova något, graviditeter är after all INTE en exakt vetenskap!

Vi är i alla fall glada att det inte blev en julibaby! Och doktorn sa också, som vi redan förstått, att V var ett undantag – de allra flesta barn som föds i vecka 36 kan andas utan hjälp, så vi hoppas på det om det skulle bli förlossning den här veckan…

Min syster kommer på måndag så nästa vecka är det fritt fram att titta ut, hör du det, lillasyster*?

*) I måndags innan vi träffade min gyn hade vi ett “tillväxt-ultraljud” och jag fick ett sms efteråt från min mor “är det fortfarande en flicka?” – opps, glömde fråga! Samma dag fick jag ett meddelande från en bloggkompis: “tänkte bara skrämma dig lite och berätta att min kompis som trodde hon skulle få en flicka fick en kille idag! Fast de hade bara varit på ett UL så er tjej är nog ett säkrare kort!” Nu har ju visserligen tre andra läkare sagt att det är en flicka men man vet ju aldrig! Och huvudsaken ÄR ju att barnet är friskt men det hade varit lite snopet med en pojke eftersom vi är inställda på en flicka och framförallt – NAMN??? Vi har ju som sagt bara en vecka på oss att registrera namnet (rättare sagt födseln men namnet måste vara bestämt då) här i Belgien…





Första förlossningen

24 07 2013

Jag tror inte att jag någonsin skrev ner min första förlossningsberättelse och eftersom den andra förlossningen närmar sig med stormsteg, eller nja, tiden går inte fort nog för min smak – jag hade gärna varit i vecka 37 nu istället för precis vecka 35 (34+0)… Men eftersom jag läser preggopreggo-bloggen, skriven av två gravida tjejer i Sverige och de efterlyste förlossningsberättelser så skrev jag ihop ett “litet” inlägg som inte fick plats som kommentar på deras blogg, man får visst bara skriva 4096 tecken:

Här kommer min förlossningsberättelse:
Jag var ju sjukskriven sedan ca vecka 24 pga kort livmoderhals, precis som den här gången (bf 3/9) och tog det extremt lugnt hela sommaren men den 9 september 2011 (vecka 36) började jag slappna av lite, flytta lite flyttkartonger och “boa”… På kvällen blödde jag ytterst lite och på morgonen därpå “knäppte” det till och vattnet gick i sängen när vi låg och sov (jag hade varit uppe 2 timmar tidigare och tagit den sista progesteron-tabletten!). Det kändes som om det forsade men det gjorde det nog inte, bara två små blöta fläckar på madrassen. Jag väckte O som direkt var redo för action och frågade vad jag ville att han skulle göra. Jag svarade att det visste jag inte men jag ville iaf tvätta håret 😀 Han gjorde frukostgröt som vi åt i godan ro och sedan körde vi till sjukhuset. Då hade jag regelbundna värkar och det var ganska obekvämt i bilen och när vi kom fram insåg jag att vattnet fortsatt att rinna så jag (och sätet) var alldeles blöt (trots stor binda).

Det var väldigt lugnt på förlossningsavdelningen (vi bor ju i Bryssel och inte i Sverige där det alltid verkar vara kris i förlossningsvården…) och vi fick nästan 100%-ig uppmärksamhet av samma barnmorska under hela värkarbetet. Min gyn (man går hos en gyn, inte barnmorska under graviditeten och det är han / hon som förlöser en) råkade vara bortrest den helgen så vi fick klara oss utan henne. Först fick jag frågan om jag ville ha en epidural och jag svarade “jag vet inte” (ha ha, snacka om totalt oförberedd, inget förlossningsbrev här inte och det har jag fortfarande inte, litar på att sjukvården och jag kommer fram till vad som är bäst för just den här förlossningen). BM menade att jag var så pass öppen att om jag ville uppleva att föda “naturligt” så var det min chans nu, så jag sa ok… Jag satt mest på en pilatesboll under värkarbetet, och vi hade vissa planer på att bada men när badkaret var fullt med vatten var jag så långt gången att BM sa att jag skulle föda i vattnet om jag hoppade i. Det var jag lite tveksam till (varför?) så jag skippade badet, däremot ville jag gärna ha den där epiduralen DÅ men nix, då var det för sent 😉

När krystvärkarna kom försökte BM och min man få upp mig i sängen men det gick absolut inte att ligga på rygg för mig så jag fick förslaget att stå på knäna, luta mig på en liten pilatesboll och sitta på en större i sängen. Varje gång en krystvärk kom, tog BM bort den stora bollen. Det kändes som jag krystade i minst en timme (ingen aning om det var så men det var läääänge iaf) och jag var så himla törstig. Jag blev bara baddad i pannan med en ljummen tvättlapp och jag blev riktigt irriterad på min man för att jag inte fick någon svalka (det var en varm septemberdag)! Jag har efteråt fått veta att de ofta INTE ger en mat eller dryck i Belgien för om uti fall att man måste sövas för snitt. Jag ska minsann ha med mig vatten nästa gång! Och så glad att jag åt gröt innan vi åkte hemifrån för jag fick inte mat förrän vid 19/20-tiden på kvällen (V föddes kl 14.05)!!

På slutet trodde jag att jag skulle gå av på mitten och nej, folk säger att man glömmer smärtan men det har jag INTE gjort och det oroar mig (det blir ev epidural den här gången OM det blir tid till det) och varje gång BM sa till mig att “bara en krystning till” kände jag mig så lurad för han kom ju inte UT! Vid ett tillfälle trodde jag att jag TÄNKTE att “nä, nu skiter jag i det här, nu vill jag inte vara med” – men O har berättat att jag faktiskt sa det rakt ut! Men ut kom vår fina lille son (4,5 timme efter att vattnet hade gått), och själva känslan när han “slank ut” var obeskrivligt… otäck! Det var liksom som ja, han slank ut, så där slemmigt så det kändes som det lät “slurp”. Ingen jag har pratat med om det här har förstått vad jag menar men så upplevde jag det!? Jag blev sydd med 3-4 stygn medan O och jag tittade på det lilla underverket (som såg ut som en alien och det kommer jag ihåg att jag sa högt!) i min famn, det var så overkligt! Sedan väntade vi på moderkakan som aldrig kom ut så jag kördes iväg till en operationssal där jag fick en ryggmärgsbedövning så att jag inte kände någonting från midjan och neråt och de drog ut den manuellt. När de skulle sätta bedövningen var jag tvungen att sitta upp och då sa det bara plask och en hel pöl med blod rann ut på golvet framför mig – “det är ingen fara” sa de till mig… Jag fick en rejäl eftervärk precis när de satte bedövningen så jag tror att jag bet eller iaf dreglade rejält på den manliga sjuksköterskan som höll i mig! Efteråt fick jag ligga på ett allmänt uppvak tills jag kunde känna mina ben igen vilket tog ca 2h. Jag bara låg där och var superduperHUNGRIG, TÖRSTIG och LEDSEN för jag visste varken var min son eller O var 😦 Som tur var letade O upp mig och kom för att prata med mig en stund innan han gick upp till vår son igen som hamnat på neonatalavdelningen pga andningssvårigheter. Till slut fick jag också träffa honom och det var alldeles underbart!

V hade CPAP / andningspump i en vecka och sedan stannade vi kvar en vecka till innan vi åkte hem. Jag vägrade nämligen att åka hem utan honom så jag fick stanna kvar på en speciell neo-avdelning där föräldrar kan vara med sina barn efter att jag blev utskriven från BB. Man stannar generellt 5 dagar på BB i Belgien, iaf med första barnet.

Överhuvudtaget var förlossningen lite av en “out-of-body experience” för mig men ändå ganska positiv. O och jag har pratat om att vi egentligen inte hade några förväntningar – jag menar, HUR kan man förvänta sig något som man aldrig varit med om förut och som man faktiskt inte kan kontrollera? Nu inför andra förlossningen hoppas vi bara att det går lika bra som med första… Personligen tror jag att förlossningsbrev är lite för att invagga kvinnor i någon falsk trygghet att de ska kunna kontrollera förlossningen. Jag har hört och läst om så många kvinnor som blev besvikna för att det inte blev som de hade tänkt sig. Min personliga åsikt är att så länge barnet kommer ut friskt och välskapt så kan man väl inte bli besviken? Är det inte nämligen huvudsaken??





At the last minute

1 07 2013

I have finally exported my blog subscriptions from Google reader (closing down TODAY) and imported them to The Old reader. Hoping that it will be as easy and great to follow my favourite blogs as from Google reader…





The Wonderful Blog World

14 06 2013

I don’t know if I have any readers left out there in cyberspace, but since I was put on sick leave on the 21st May I have been trying to spend as much time as possible in a horizontal position and it’s difficult to blog from there… However, I was told by the doctor yesterday that it looks quite ok for the moment so I am daring to be a bit adventerous and sit up for a while!

I read today on a blog friend’s blog that her son had asked her to make his favourite banana pancakes for his school summer party, and the recipe just happens to be mine!! Her blog post reminded me that I wanted to write about the wonderful blog world:

My blog turned 6 years a few weeks ago and even though I am not a very active blogger anymore, I still read all my favourite blogs and just like my pancake-making friend above, I am reminded every day of the blog community as many of the people I have met through the blog are now my friends on Facebook. Also, the blog world has meant that:

– I have met xx number of bloggers when travelling (New York, Virginia, California, Copenhagen, Stockholm, southern Sweden, and Brussels of course)! And of course this has also meant lots of great travel suggestions!
– We have hosted blog friends who came to Puerto Rico to visit!
– I still can’t believe that I missed the big Swedish blog meeting here in Brussels on the 10th September 2011 as I just happened to be in labour!
– I have had long skype talks with one dear blog friend whom I still haven’t met IRL but hoping to do so one day
– I was given advice on how to proceed to get a Swedish passport for my new-born son (born here in Brussels) by a blog reader
– and through the same blog reader I was introduced to a mother-baby group here in Brussels and through that group made new friends (and my son got some of his first friends!), got breast-feeding support when my son was losing weight at 2 months old, my new doctor was recommended through this group and today I just had a delivery of 5 books to read while resting from the wonderful midwife Jo who runs the group – all which would not have happened if I didn’t have a blog!
– My son V got lots and lots of wonderful presents when he was born from my dear blog friends, some of them I haven’t even met IRL.
– and maybe the most amazing of all: one of my blog friends is going to become OUR NEIGHBOUR!!! (I will let her announce that herself when she’s ready to go public…)

So all in all, the blog world has given me lovely friends, support and information as well as entertainment and distraction when life has been rough…

Thanks everyone and I hope to continue blogging, even if as sporadically as lately.





Mother’s day confusion

27 05 2013

Mother’s day is not a big deal in my family, nor in O’s family (where no special days are special – not even birthdays!) but we would at least wish my mother “Happy Mother’s day” and maybe she (!) would make a cake. A Friday end of April I noticed that the newspaper Metro, which I don’t usually read on the metro but always see the front page on the copies read by fellow passengers in the metro in the mornings, had an ad mentioning la fête des mères, I thought that it could be a nice occassion to invite our friends and neighbours C & J for a “Mother’s day fika”.

On the Sunday V and I went to the bakery and bought a lovely tarte au frangipane, and I took out my “Mother’s day 1975”-plate (flea market find from last summer). We had a really nice fika together, little M came dressed up in her cute Spanish red boots (gift from us) and V refused to take off his hat (2nd Sunday in a row when we had friends over that he insisted on wearing it indoors!)…

The following Sunday, 5th May, O announced that it was Mother’s day in Spain and I had a nagging feeling that it was the same in Belgium! So, I sent a message to our friends saying that “Opps, sorry but apparently I was mistaken last Sunday but we had a nice fika anyway, didn’t we”. Like most Sundays V and O went to the bakery to buy some “couques” (Belgian French for croissants, pains au chocolat etc), and they came home with this flyer: Moederdag on the 12th May?? Could it be that the Flemish have another Mother’s day than the French-speaking Belgians? Everything is possible in this country!!

P1030792

Another rectifying text message to our friends who had probably started (?) to think that I was a little Mother’s day crazy… Later on during the day O invited them over for melon and ice cream (and beer!), celebrating Spanish Mother’s day!

When discussing the whole thing with my Belgian colleagues (who don’t have children) on the Monday after, we concluded that it was Mother’s day for the whole of Belgium (also the German part??) on the 12th May! That Sunday we were in Sweden and of course didn’t celebrate Mother’s day (but I read all the Facebook messages of friends in Belgium wishing mothers “Happy Mother’s day”).

And yesterday, it was Swedish Mother’s day and we didn’t do anything special except V and O went to buy our Sunday couques, and then they cleaned the whole apartment while I was relaxing on the sofa! Quite an ok day, and hey, we had celebrated Mother’s day twice already!

P1030791

My mother became a mother for the first time in 1975 when I was born – but I was born AFTER Mother’s day that year 😉

Moral of the story: get your dates right from the beginning (and don’t trust ads in Metro), or not, this way we got to celebrate several times…





A family affair: Ascension weekend in Sweden

19 05 2013

My only chance of spending some time in Sweden this spring / summer was last weekend, which was a long weekend for most Europeans. We were looking forward to spending time with my family and to meet M, V’s new cousin! My parents, my siblings and I decided that it was time for a family weekend at the summer house!

P1030802
Before departure at Brussels airport: We thought that letting V run around would tire him enough to sleep on the flight… nope! Not even the car ride back to my parents’ place made him fall asleep! He eventually crashed with us at midnight. Oh well, he is after all half-Spanish!

P1030809
Two boys who were completely oblivious to the cameras… We had waffles elevenses (elvakaffe) with my parents’ former neighbours and their son O, one of my best friends, and his family from Norway. Their daughter is 5 days older than V but she was having a nap while the boys were playing with the tractor!

P1030822
V wasn’t too impressed with the swing my parents put up for him 😦 In Brussels it is almost impossible to find a baby swing in a playground for some reason!

P1030824
The old beach toys!

P1030831
But what are some plastic toys to a 20-month old boy who loves REAL POWER TOOLS? My father and O spent two days building a fence and a gate to keep the new family members inside the garden, and guess who wanted to help!

P1030834
I guess it would have been quicker if not one of the two carpenters always had to keep the little assistant from assisting too much…

P1030833
I wonder if the kitchen utensils will be as fun next summer as they were now and last summer?

P1030836
Wow! Grand-dad connected the tv to youtube so that V could watch “El vals del ocho” with Miliki on the big screen! O doesn’t think that it is too early to start with the multiplication table 😉 and V loves the song (waltz?) of the number eight!

P1030844
I finally finished my present to my nephew M who turned 7 weeks last weekend! A quilt in green and white…

P1030848
Some of the patches: the old shirt of Brysselkakan’s son, the curtain fabric of SunnySwede’s son’s bedroom in England, my parents’ first curtains in our first home, my paternal grandmother’s napkins with her initial, an old shirt of mine, a nd some of the fabrics that my aunt used to make a quilt for my sister as a baby (+ various new fabrics)

P1030853
A little pulling help from daddy – uncle D’s old car!

P1030860
Good morning! V woke up at 05.30 every morning as we slept in the living room with too many windows to cover up from the early Scandinavian summer morning sun… O, V and my mother walked to the beach to play in the sand while the rest of us got to sleep in (maybe not so much the new parents in the guest house!?)

P1030863
The turban was not a hit with V! I had just bought a new cap and a sun hat but of course we forgot them up at the house…

P1030867
The Baltic Sea! There were actually sunbathers on the beach and some kids playing in the water!

P1030874
The traditional ice cream stop at the kiosk!

P1030876
Before heading back to the summer house to pack the bags and start to say goodbye…

P1030878
A knackered boy after a long weekend full of attention and playing with the Swedish family! In the evening we went to Copenhagen and V was once again full of energy again until we all went to bed at 23. We got up at 04.30 to catch the metro to the airport and he slept the whole flight back to Brussels. Too bad that we still haven’t received our suitcases due to the 4-day long baggage handlers’ strike at Brussels airport!





Living room angles

4 05 2013

8 months after we moved into our new home, and it is starting to become presentable… There are still a couple of corners of shame (skamvråar) with boxes which haven’t been unpacked (papers and shoes…) and we still don’t have an oven or kitchen cupboard doors. Here are two views of our living room (the dining part is at the front of the room by the windows and the balcony):

DSC_0301

Yes, one of those corners with boxes… The big book case in the middle is from Puerto Rico and we tried to give it a built-in look with Ikea Billy shelves around it. The leather armchairs are also from Puerto Rico and the armchair to the left is my grandmother’s and should be in V’s room but is currently hiding the hole from the partly removed fireplace (to stop V from climbing into the hole which is not too clean…). We still have to decide what to do about the fireplace. We think that you are not allowed to use it so we might put in a fake fireplace? The carpet is from my grandfather and has a label stating that it is from Iran!

DSC_0302

Another living room angle, with my grandmother’s cupboard (her brother made it for my grandparents when they got married in the late 1940’s), her Tandberg radio (V loves to push the buttons and turn up the volume…) and the foot stool that belongs to the armchair plus a picture that O got from his colleagues when leaving Puerto Rico.

3652336_3
And this is what it looked like last summer… Before and after the demolition of the fireplace, and polishing of the wooden floor!

P1020641